- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / I. Bondestudentar. Mannfolk /
265

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MANNFOLK

265

vera etter han; og ein skulde halde seg burte naar
Syndi lokka. Det var og det, at Hanna aldri var verre
til aa elte han med Spursmaal enn naar dei hadde
vori ute i Lag av dette Slage.

Men Djevelen kunde vera leid nok um ein sat heime
au. Han kunde gjeva Kandidat Braut inn Tankar som
han vart reint uroleg av. Som naar han kom og kviskra
um, at alt det Braut no leid, det laut han lide berre
for slikt eit Slumpehøve som det at Far hans ikkje
hadde vori rik. „Hadde du som andre vori rik nok,"
sa Djevelen, „so kunde du ha gift deg med den du
heldt av, du som andre. Men naar Vaarherre hev
stelt det so vrangt for deg —„Apage Satanas," sa
Kandidaten.

Det verste var, at der kunde paa ein Maate vera
noko i det som Djevelen kom med. Men Synd var
Synd; og Vaarherre hadde nok havt si Meining.
Dessutan — aa den Ljugaren ifraa Upphave! — um me
visste noko, so var det vel det, at ikkje alle kunde
vera rike.

Det fekk nok vera som det var. Med Guds Hjelp
heldt Menneskje allting ut; og det fekk vera det same
um ein ikkje fekk so mykje godt i dette Live, naar
ein berre kunde bu seg dess betre til det som koma
skulde. —

— Men slik som Helene rolegt og stødt sveiv ut
og inn gjenom Dørine i den vesle Bustaden, maatte
han mang ein Gong, naar Hanna ikkje saag det, fylgje
henne med Augo. Og naar han tala til henne og
Hanna ikkje høyrde det, vilde det lett koma noko
kjælande, noko friande i Mæle.

Han vakta vel paa sine Tankar og stola trygt paa
Vaarherre. Det maatte vera tillati aa sjaa kjærlegt til
ei Medsyster, um ho var Tenestgjente, naar ein berre
ikkje slepte Tankane for langt. Og Vaarherre vilde
nok sjaa til, at Kand. Braut ikkje vart freista yvi sitt

Apage Satanas: vik fraa meg, Satan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/1-1908/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free