- Project Runeberg -  Skriftir i Samling / VI. Ein Fritenkjar. Forteljingar. Kvæde /
314

(1908) [MARC] Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

I HEIDANE

sjølv. Og til eit nytt Kapitel i denne Ættesogo si fekk
ho daa no i stutte Drag min Livsgang. Ho lærde meg
paa denne Stundi noko som alle mine Skular ikkje
hadde kunna segja meg, og som eg sjølv ikkje hadde
lagt Merke til fyrr: at Bygdemaale mitt var vent, og
at det hadde ein Forteljekunst.

So fekk eg henne til aa tala um Live her i Fjelli.
Var det ikkje langsamt aa sitja her upp-i ville Steinrøysi
og slite og stræve og ingin Veg koma; takke til at
ein fekk den stakkars Maten?

Ho lo. Aa nei san! Mjaaland var nok ingi
Steinrøys. Og langsamt var her ikkje for den som hadde
noko aa bala med. Men naar eg rødde liksom so
svivyrdsleg um Maten, so vilde ho beintfram spyrja
meg um det var slikt eg lærde paa dei høge Skulane
mine? Daa vilde ho ynskje at eg aldri sjølv fekk
røyne paa Aalvor kva Mat var. Hadde kje Vaarherre
sjølv lært oss aa beda um det daglege Brød; og stod
det ikkje at naar I have Klæde og Føde, da skulle I lade
eder nøie? „Den som hev det han treng, og kann
gjera det han skal, han kann aldri Gud fulltakka."

Eg sat og undrast. Ho var fornøgd! Ho forsvara
Steinrøysi si. Dei fylgde ikkje med her i Fjelli. So
som denne Kona tala her no, so tala dei gamle heime
i mi Barndoms Tid. Korleis skulde me klara oss utan
Arbeid? sagde dei gamle. No talar dei i Bygdine
som me talar i Byen: korleis skal me klara oss utan
Pengar? Og dei jamrar og sutrar og er misnøgde.
Og misnøgde er det dei skal vera, segjer dei kloke;
Misnøgje er Mor til Framgangen, heiter det hjaa Stuart
Mill. Naah, trøysta eg meg, Misnøgje naar vel til
Fjells med Tidi.

Snart kjende eg heile Live der uppe, utantil armt
og innantil varmt. Og eg tok so smaatt til aa undrast
paa um det kunde haste noko serskilt med
„Framgangen" her i Fjellbygdine. Kunde det kje vera nok
at Byar og Storbygdir masa seg ut for Framtidi?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaskriftir/6-1909/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free