Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
KNUDAHEIBREV
Süme var aalvorsame:
„thi saa faar du ikke mer paa sidste Dagen,
du blir lagt i den sortaste Muld."
Men mest gjekk det um Elsk:
„O ja, o ja. mit Hjert’ er bort’,
det kan ei mere faast igjen;
o ja, da kommer jeg rent tilkort,
hvist ikke du vil vera min Ven."
Av ei som vart mykje songi i mine seinare Aar
hugsar eg berre det som vel var Hovudsaki:
„hendes I—ndtægter om Aaret
et hundrede tusinde var . . ."
Folkedikting var der i det heile lite att av1. Sæl
var eg, at eg i dei siste Barndomsaari raaka
„Vesle-møy"; ho var fraa det som endaa var att av det gamle
Jæren; og ho fortalde so godt som ein berre fortél,
naar ein sjølv av Hjarta trur paa det ein fortél um.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
