Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 211
som behärskar honom. Likväl har han en demonisk
makt över hjärtan, även över mitt; jag kämpar en
förtvivlad kamp med mig själv, jag ser avgrunden framför
mig och fruktar att en svindel kan rycka mig ned i den.
O, att han icke mera ville spela för mig! Dessa toner äro
mitt fördärv. Om Reimars ögon äro i närheten känner jag
mig trygg, ur den kommer ljuv frid över mig; ingen
man är ett sådant ideal av rättskaffenhet som han —
Nästan förfärad lät Hattenheim boken sjunka och
såg sig förskräckt omkring, liksom en, vilken ertappas
på förbjuden mark. Hans ansikte blev purpurrött och
avspeglade dödlig förlägenhet.
Detta var således kusin Ange’s dagbok! Det var
intet tvivel därom, ty stilen var hennes, och på oms laget
syntes hennes monogram i guld.
Allsmäktige, så fasligt indiskret av honom! —
Likväl stod han liksom förtrollad och stirrade ned
på boken, som åter låg på sin gamla plats och såg lika
oskyldig ut som alla andra böcker.
En obeskrivligt salig känsla genombävade honom.
Vad det dock är välgörande att läsa sådana ord om sig
själv, att bli så bedömd!
— Rättskaffens! O, du kära, goda Ange, om jag
ändå i mitt hjärtas tacksamhet kunde kyssa dina händer
.. Rättskaffens! .. jå det har jag ju alltid velat vara,
det har jag strävat efter ända sedan jag förstod meningen
med detta ord, rättskaffens — är jag det då verkligen?
Ange säger det, då måste det väl vara sant!
Med blyg ömhet strök han gång på gång sin hand
över den slutna boken — han kände ett behov att på det
sättet uttrycka sin glädje och visa de vita bladen sin
erkänsla.
Sedan undrade han plötsligt vem den där andre
väl kunde vara?.. Han hade läst så flyktigt, men
kunde ju se efter igen? Nej, icke för allt i världen!
Hade han genast vetat att det var en dagbok skulle han
icke ha rört den.
Nå, han skulle nog vara uppmärksam, så fick han
väl veta vem som menades. Hur mycket hon än funderade
fann han ingen i hela staden som motsvarade Anges
beskrivning.
Han ha$§ blivit feberaktigt het och hans kuvu4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
