Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 261
och själ vore inne i sina studier och fått så mycket
lovord av sin lärare att han ansåg det för sin plikt
att fortsätta på den inslagna vägen för att vinna lagrar,
som han hoppades i sinom tid få nedlägga för sin
furstes fötter.
På samma gång erhöll Hattenheim ett brev från
sin vän.
»Jag vill hädanefter icke mer lita på lyckan
utan på min egen kraft, käre Reinz», skrev han, »och
hoppas då ha fastare mark under fötterna än hittills,
då jag med blinda ögon balanserade på slumpens
lin-dansartåg, vilket hotade mig med dödligt fall, så snart
gudinnan Fortuna tog handen från sin protegé. Jag
vill också visa det goda folket där borta att > cirkus»
dock ännu icke behöver vara »Lehrbachs sista idé».
Jag målar på en ganska omfångsrik tavla, vilken skall
vara en förstudie till en utställningstavla. Professorn
fann -min förre lärares metod förträfflig och
överraskade mig med den lyckliggörande kritiken att mina
arbeten redan ha överskridit medelmåttans nivå. I juli
och augusti får jag ferier, då flyger jag i dina armar,
min trogne Reinz, och tager hela den börda min
otålighet och vandringslust har påbördat dig, från dina
breda skuldror. Gud Vare lov att d’Ouchy var så
hygglig att han icke fore sin död gjorde av med alla
pengarna, nu kan jag med gott samvete köpa tillbaka
mitt kära Lehrbach. Jag hade verkligen icke trott att
jag kunde ha en sådan ömhet för det där »kråknästet»,
men jag försäkrar dig, Tj ocker, tanken på att förlora
Lehrbach var den förfärligaste av alla de sorger jag
genomgick.»
Reimars ärliga ansikte visade ett glatt leende då
han slutat brevet. Jo, det var åter den glade, lycklige
Gimther från fordom och han hade likväl blivit en
annan; i hjärtat, där först fåfänga och lättsinne
frodats, där vajade nu hoppets härliga grönska.
Samma dag då ryktet om baron d’Ouchys plötsliga
och förfärliga slut liksom en olycksfågel med dystra>
bloddrypande vingar fladdrade från hus till hus i re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
