Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 NATALY VON ESCHSTRUTH
sidensstaden, samma dag sänkte sig också över villa
Carolina ett hotande moln, vilket tycktes vilja göra slut
på all glädje, allt solsken.
Grevinnan Ange satt i sin budoar sysselsatt med
att sluta en mycket fin, ansträngande målning.
En vioiinlåda av mörkt ebenholz stod framför
henne, vars lock hon smyckade med de egendomligaste
arabesker, vilka slingrade sig omkring baron d’Ouchys
krönta namnchiffer.
Det var ett vad hon förlorat till den unge
diplomaten, med anledning av en liten musikalisk strid.
Hon arbetade med pensel och palett och det tycktes
henne att de sammanslingrade figurerna gnolade eldiga
sånger, liknande dem Leon spelade och att de alla
plötsligt virvlade om varandra i vild dans...
Gomtessen rätade upp sig och tryckte händerna
mot sina tinningar, slöt ögonen och andades tungt.
Hon arbetade alltför ivrigt och uthållande, hon måste
vila sig en stund.
Hennes hjärta klappade hårt; var hon då sjuk?
En centertyngd vilade på hennes själ; en oförklarlig
ångest och oro bemäktigade sig henne, kanske skulle
en smula frisk luft, en promenad genom slottsparken
göra henne gott.
Ange slog igen locket på sitt målarskrin; spetsen
på hennes ärm snuddade vid den lilla skålen i vilken
den karminröda färgen var, den välte, och en blodröd
ström utgöt sig över locket på violiniådan, just över
d’0uchys monogram. En rysning genombävade Ange,
hon sprang upp och ringde häftigt. Kammarjungfrun
inträdde genast.
— Skaffa fort vatten och en svamp, ropade Ange
emot henne. Jag har haft en liten malör! Jag var nästan
färdig med det mödosamma arbetet och så fördärvar
jag alltsammans!
— Ack, nådigaste comtesse, har ni då redan hört?
... klagade Lore med en stirrande blick på den röda
fläcken; den där röda polen påminner mig åter
därom .. hu .. jag kan icke se ditåt!.. och hon satte handen
för sina ögon.
Ange såg förvånad på henne.
— Vad har då hänt? Vad skulle jag veta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
