Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs stadsplan och bebyggande genom tiderna. Av ALBERT LILIENBERG och KARL SAMUELSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungsportsavenyen är i vårt land det enda fullt genomförda utslaget av
samma stadsplaneidé, som genom ett och ett halvt århundrade förgäves höll
tanken vid liv om Sveavägen i Stockholm: den stora ådern från slottet till
Brunnsviken, d. v. s. idén om en bred, ljus, monumental gata ut från
stadens hjärta.
Under de härpå följande årtiondena planerades stora nya områden, bl. a.
införlivades Majorna med staden. I hinnégatan gå de stora dragen från
60-talet igen, och staden fick en andra ståtlig utfartsväg söderut. Däremot
tillfredsställdes ej behovet av stora utfartsleder åt väster och öster
parallellt med älven. Därom bär såväl Majornas stadsplan av 1878 som
Olskrokens av 1880 tydligt vittne.
I alla dessa efter 1850-talet tillkomna nya stadsplaneområden blevo
byggnaderna övervägande hyreshus. Byggnadsverksamheten gynnades icke
blott av ökningen i stadens invånareantal, utan också av att den gamla
staden började omdanas till affärscentrum. Men liksom fallet varit med
utsträckandet av byggandet efter vallarnas rasering, så tog det någon tid
innan byggandet började inom 1860-talets Vasastadsplan. Dess bebyggande
började nämligen först vid mitten av 1870-talet med uppförande av
trevånings stenhus längs norra delen av Kungsportsavenyen.
Enligt den då gällande byggnadsordningen måste stenhus begränsas till
60 fots (e:a 18 meter) höjd, men staden stadgade själv vid försäljningen
av de första tomterna invid Kungsportsavenyen, att byggnaderna icke finge
uppföras till större höjd än tre våningar och 50 fot.
Trevåningssten-husen blevo liksom i den äldre staden fortfarande de förhärskande.
Utbyggandet av denna stadsdel fortskred vidare längs den nyanlagda Vasagatan
och angränsande kvarter. Här ökades höjden av husen så småningom till
‘fyra våningar, och längre fram fortsattes bebyggandet längs
Kungsportsavenyen med fem-våningshus.
Med den livligare byggnadsverksamheten följde alltså behovet av ett
bättre utnyttjande av tomtmarken genom högre byggnader. Ett
högbyggande kunde lättare genomföras sedan man lärt sig åstadkomma säkrare
konstruktioner för ökande av undergrundens bärighet. Den naturliga
byggnadsgrunden var dessutom bättre ju mer man närmade sig bergsområdena
söderut.
De byggnader, som uppfördes på 1880-talet blevo liksom annorstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
