Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandväsendet. Av ERIK NICANDER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göteborg med en våldsamhet, som överträffade vad man förut upplevat.
Detta inträffade den 20 dec. 1802, och denna gång är det området mellan
Östra, Södra och Västra Hamngatorna samt Vallgraven som jämnas med
marken. I två dygn flammar detta jättebål. Det är stadens affärscentrum
som brinner, och bland andra förnämliga byggnader, vilka nu måste skatta
åt förgängelsen, märkes även Domkyrkan och frimurarlogen.
Två år efter denna förfärliga olycka bryter elden lös i ett hus vid hörnet
av Kungs- och Magasinsgatorna. Med otrolig fart spred den sig i de
kring-byggda magasinen, som på denna tid upptogo nämnda område. Ned mot
Västra Hamngatan böljade eldhavet, men lågorna kastade sig även över till
andra sidan av Magasinsgatan. Här fingo de en riklig näring i rueklena
på Stora Otterhällan, och inom åtta timmar är denna stadsdel en enda
rykande ruinhög, och 8,000 människor av stadens fattigbefolkning stå
husvilla.
Den sista av forna tiders jättebränder inträffade år 1813, varvid 96 hus
i det kvarter, som begränsas av Sillgatan. Östra- och Norra Hamngatorna,
samt nuvarande Nils Ericsonsgatan lades i aska.
Nog är väl att anteckna stora eldsvådor även efter denna tid, men några
egentliga katastrofer har det dock aldrig blivit. Förnämsta orsaken härtill
ligger uti införandet av ett lämpligare byggnadssätt samt inrättandet av
ett bättre ordnat brandväsende. Man får dock ej anse, att brandskyddet
fordom helt negligerades, tvärt om nedlades nog både en hel del omtanke
och arbete härpå. Felet låg endast däri, att vad som gjordes var så föga
praktiskt och effektivt.
Redan aderton år efter det Göteborg fick sina stadsprivilegier hava vi
vår första brandordning stadfäst (1639).
Enligt denna indelades staden i fyra fjärdingar, och skulle inom var och
en av dessa finnas en brandmästare jämte under honom lydande assistenter
och rotmästare. I avsikt att förebygga eldsvådor stadgas bland annat, att
ingen hädanefter får bestryka sitt hus med beck eller tjära. De gamla
torvtaken utdömas. Att hava kol- eller flameld inom byggnad, varest skorsten
ej finnes, blir förbjudet. I och för sotning anställdes första gången en
skorstensfej are; och så snart tornet i »Stora kyrkan» (nuvarande
Domkyrkan) bleve färdigt, skulle förordnas en tornväktare, vilken bl. a. hade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
