Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandväsendet. Av ERIK NICANDER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringa i stora klockan när eldsvåda yppade sig. Vid dylika tillfällen skulle
ovannämnda brandmästare med sina assistenter och rotmästare komma
tillstädes, medförande läderämbar, brandhakar, stegar och yxor jämte andra
brandsläckningsredskap, och ålåg det stadskaptenen att anordna vakt vid
portar, vallar, bommar o. s. v., »at huarken dhen som hafuer orsaken waret
dher till at elden är löös kommen, eller tiufuar och andre skalkar kunne
sig af wägen sticka, nthan dher the sådane bofuar anträffa, skole the them
fast taga och föra med sig till dhen Præsident som hafuer at beskaffa med
justitiewäsendet».
Den första brandordningen blev småningom utökad och omskriven. Helt
nya dylika utarbetades även, och tillkommo dessutom tid efter annan
genom magistratens försorg diverse föreskrifter angående brandskyddet, vilka
stå helt utom brandordningen.
De eldsläckningsredskap, man ursprungligen hade till sitt förfogande,
voro av synnerligen primitiv beskaffenhet. Dels skulle staden själv hålla
sig med viss attiralj, och dels ålåg det varje husägare att vara försedd
med dylik (en stege, en brandhake ä 12 alnar, en yxa, två läderämbar och
en vattentunna för varje fastighet). Av publika medel inköptes
brandmateriel första gången år 1639, ot’h bestod denna av 5 st. brandstegar samt
några läderspänner. Enligt brandordningen föreskrevs emellertid, att
»staden uthi synnerhet skall hafua sine serdeles brandtinstrumenter effter lag,
och dhess förutan uthlofuar Magistraten at wilia förskrifua een eller två
stoore wattusprutor som nu i fremmende land bruklige äre uthi stoore
eldz-nöder». Förmodligen dröjde det ej heller så länge, innan sprutor blevo
inköpta från utlandet. Men snart nog börja även inhemska fabrikanter att
vilja göra sig gällande på marknaden. Detta inträffar redan år 1670, då
Johan Bläckmakare för magistraten uppvisade modellen till en spruta,
vilken av honom själv förfärdigats. En fullständig spruta i överensstämmelse
med denna modell och avsedd att skötas av två man eller flera, om så
tarvades, betingade ett pris av 200 rdr. Enligt protokollet »befaltes
fördenskull wijdare att der tillhörige förslag hoos H. Præs. Deijoncrantz
op-wijsa, så wil rätten med honom accordera».
Helt naturligt är, att man fordom hyste stor farhåga för vådeld, och
ådömdes därför envar, som på ett eller annat sätt kunde hava givit
anledning till uppkomsten av dylik, till rätt så strängt straff. Inträffade sot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
