Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Istorp, Öxnevalla, Horred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 Istorp.
åtminstone här, var så oerhördt, at det vållade oron och höll på
at vålla uppror. ”Domprosten tilrådde dess inställande til följd af
folkets raseri och med minnet af den förargelse, Abbé Vogler 1787
väckte genom sitt uppförande i kyrkan. Men den samvétsgranne
mannen (Hummel) fick ingen ro för tartuffer och Lazaroner, för
hvilka hans Comminister Paulsson satte sig i spitsen och för at
ingifva mod i striden erkände sig som författare til både inseraterna
i Nyheterna och Allehanda. Concerten hölls (sic) för 1900 personer
i måndags. Men polis måste tilkallas. Flere hundrade personer
samlade kring kyrkan, hvilka dels med suckningar, dels med
hurrarop ytrade sitt deltagande (sic). Doctor Dubb erfor näsvisheter
och biskopen hot. Ingen skadad, men jag har varit vitne til
upträden. dem jag ansåg i vår tid omöjliga och begriper, huru allt
kan tilgå i Spanien”.
Han var en mycket anlitad vän och hjelp för
pastoralspeciminanter och gaf dem stundom sinrika instructioner, såsom då en,
hvilken ännu fruktade af fordna dagar förvärfvad obenägenhet hos
en viss lector, men följde instructörens råd och, mottagen af lectorn
med någon förundran at han, som borde känna sin klenhet etc.,
ville våga disputera pro ex. past., bugande svarar: ”jag hyser ett
godt hopp om framgång efter jag hört at herr Lectorn skail
opponera. ”Grund för hopp?” Ja, ty herr lectorn är så känd för sin
barmhertighet mot svagare subjecter; hvarpå väl följde svaret:
”J är full af . .” men finten lyckades, och opponenten visade sig
”barmhertig”. Paulsson var ock en liflig berättare. Vid ett besök
i Halmstad 1843 meddelade han åtskilligt af intresse från Mark.
Bland annat, huru han nyligen rest tilsamman med J. Torbjörnsson
(i dennes vagn) som mycket prisades för sitt fria och gästvänliga
väsende, men reprehenderades åter derför at, rätt som de voro
inne i glada samtal, afbröt T. dessa plötsligt, tog fram sitt N. T.
och började läsa däri, hvilket P. ansåg intempestive — på resor.
Den, för hvilken berättelsen gjordes, berättade då, huru han hört
i Gbg en viss predikant för så och så många år tillbaka hålla en
predikan med AÄpg. 8, 28 til inledning, då predikanten ytrat: huru
många nutidens christna hafva väl en sådan angelägenhet om Guds
ords bruk, at de til och med göra som denne kamererare läsa det
i vagnen? Ad hæc Forbesius nihil. — En ej obetydlig
penningförmögenhet, (i någon mån närd genom privatundervisning, den
han höll i sin bostad), hvilken han deponerat hos en högt aktad
firma, som mot allas förmodan cederade, förlorades. Han kunde
dock i sin afskedspredikan 1834 ytra: ”fattig kom jag hit och rik
drager jag hädan”; hvaröfver åtskilliga togo anstöt. Han var en
sjelfständig och oförskräckt man, och harmen öfver en ”föreställning”’,
til hvilken en yngre prestman (H—v) blef, såsom P. ansåg, med
orätt, dömd för en okunnighetsförseelse, bestämde P. at vid första
bästa tilfälle taga biskop Bruhn för hufvudet. Tilfället var inne,
då B. kom til Istorp, och P. höll ett sä ifrigt tal om DC:ts
oefterrättlighet at straffa ett ringa felsteg hos en eljest beskedlig
prestman, medan en viss annan (som nämndes) går midt för DC:ts ögon
temulent och aldrig tiltalas, at han därvid slog i bordet midt för
biskopens ögon, så det rungade. Den unge prestmannen hade
nämn skrifvit på en liten lapp ett recipisse och därhos enfaldeligen
tillagt hvad P. privatim ytrat om föreställningen — utrumque
ansågs för DC:ts äro förnärmande; ergo. Det väl häftiga harmuttrycket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
