Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Tölö, Lindome, Elfsåker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
910 Tölö.
blifvit folksång, särskildt denna: Ingen hinner fram till den eviga
ron. (En skön anekdot derom läses i Sv. SkKk. Lit. I.) — En bonde
i Tölö, som lefde ännu 1861, besökte I. Wingård, då valet hit
stundade, med förfrågan. W. sade: ”viljen I ha en prest, som är rätt
både i lära och lefverne, så skolen I taga L”. Densamme fortäljde,
at L. stundom läste syndabekännelsen med så andäktig rörelse, at
åhörarne äfven rördes til tårar. Item at han plägade hvarje
Himmelsfärdsdag med upräckta händer bedja (N.) sv. ps. 472: 5.
äfvensom at, då en sådan dag blef hans sista, han på morgonen gått ut
och sjungit denna psalm under ett slags aning at det var sista
gången. Til de många bonmots, af hvilka vi anfört en del i
”Förr och Nu”, kunde flera, karaktäristiska nog, anföras; men dem
gå vi välbetänkt förbi, enär de mästadels synas tilhört, obevakade
ögonblick. Deremot kan saklöst anföras, at han i Gbg var själen i
den prestconferens, som ofta kom tilsamman och discuterade, ej om
väder och vind och inkomster och presthistorier, utan om
theologiska och presterligt instructiva ämnen. Hans sista
förrättning var dels ett skriftermål för nattvardsungdomen i Lindome
öfver Pred. 9: 8, dels jordfästning af ett barn: han kom ej tillbaka,
bars in i klockargården sjuk, och den inne väntande församlingen
visste intet utaf förr än budskapet om hans plötsliga död kom som
ett åskslag. Berättelsen om det gripande upträdet ha vi af en
därvid närvarande åh. (C. C.) från Gbg. L. var ej lyckligt gift m. en
klockaredotter från Hishult eller Enslöf (åtm. ej ”Bredared”, som
orätt influtit i B. Lex.) vid namn Killberg, som til och med genom
sitt slarf med en spisanrättning säges vållat hans död. Han är
begrafven under en minnessten, mästadels bekostad af vänner i Gbg.
på Lindome (ej Tölö) kyrkogård. Var barnlös. — Utgifna skrifter:
”Jesus den sannskyldige syndarevännen”, ett versifieradt längre stycke
på grundvalen af Lehrs verldsbekanta ”Mein Heiland nimmt die
Sünder an”; Gbg 1797. Ofvan nämnda likpredikan, 93 och åtskilliga
ströpredikningar omtryckta, deribland ”En af nåden upplyst
granskares hjertrörande syn vid Jesu krubba”, en juldagspred. vuxen til
afhandling, ibm 99. Högmessopredikningar etc. (postilla) 2 upl.
1829; 3. upl. Örebro 53. 4:o. Andeliga sånger etc. Gb. 1815. 4o.
Upsala 1829. 8:o. Ett bref til några uppväckta själar i Surteby, tr.
Wenersborg 1829 (genuint?). En silhouettebild (portrąit) jämte
lefnadsteckning i förr och Nu IIl: 628. fj. VI: 296. etc. Åtskilliga
valspråksord stå här til buds; såsom: Lumen Linque (i betydelsen lemna,
försaka lifvet. Plaut.); Longe Lateque (t. ex. diffusa Íaus. Cic. );
Libertas (immoderata) et Licentia (concionum, Cic.): Lætus Laboris.
Sil. Læta Libertas. Liv. För öfrigt var han för många
ämbetsbröder och ej minst för biskopshuset en — Lapis Lydius. Noch
Lapides Loqui. Plaut.
J. Warmark: 1812 ..se Solb. p. — Strettenberg:
1820 . . se Tanum.
Elias Sandberg, f. i Gbg 1783, murareson. Til
Lund 1802. Prestv. 08. Comm. i Kongsäter 19. „V.
p.“ 25. Här 1833. † 1854. En til skaplynnet sagtmodig,
til vikoren behållen man. Gift m. M. Gust. Göthenstein; son Carl
Gustaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
