Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Uddevalla, Ryr (och f. d. Bäfve)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastorees. 919
M. Casten Rabec, f. i Gödestad 2/ 1770, son af en
kronbefallningsman (f. i Rångedala). Til Lund 85.
Magister och prestv. 96. Pädagog i Falkenberg 98 (1800).
Tit. “rector“ 1805. P. l. 1811 (12). “Prostø 15. L. W.
W. S. 16. Riksdagsman 18, och “Th. D.“ V. præses
synod. 31. Prost s. å. † 1836.
Dedicerar 95 cubiculario Fr. Dalman. En mängd hans bref
til P. A. Wallmark finnes i kongl. Bibliotheket. Ur ett af 1800:
han hade tänkt taga frågan om Catharina I. nedstammande från
Rabeska slägten til disputationsämne och varit en lång tid
occuperad dermed. ”Jag vet ej hvad som talar hos mig för adelen, men
jag har medlidande med den såsom med vackra kullar, som skola
afskäras för att fylla träsken” .. ”Kyrkoherde Lundqvist säges
vunnit K. Mts tilstånd att gifta sig med sin svägerska mamsell
Borritz, och anses han af somliga derigenom begå en stor synd.
Jag anser synden för ingen, men dock honom såsom prest fela, ty
såsom sådan bör han vika för andras fördomar, så snart det angår
honom sjelf och han derigenom löper fara at gifva förargelse eller
störa andras samvete”. Vidare: ”Högaktar jag ett snille för dess
egen skull, huru oinskränkt min aktning när det erkänner sin
menskliga gräns, när det bugar sig så at säga för det högre ljuset, när
det besitter den likså rara, som lyckliga egenskapen at upriktigt
frukta Gud!” År 1807 skall han skrifvit ett såsom ”särdeles qvickt”
bedömdt ”förslag om en maka”, hvilket vi ej haft tilfälle se. Men
s. å. upblossade den famösa striden om hans utgifna läroböcker LXX
latini och 1111 sentenser, förd i Gb. Allehanda. Närmaste
anledningen togs af en lofordande recension ibm, den en anonymus, som
dock på stilen genast igenkändes vara C. F. af Wingård, insinuerades
gjord af R. sjelf, det W. vidhöll gång på gång oaktadt protester.
Det vissa är, at R. i en annonce om LXKX (392 1806) skrifvit: ”om
åt Latinens studium kan gifvas någon vighet och lättning för
lärare och lärjungar, så är den gifven i detta arbete, och mera bör
författaren sjelf ej tillåta sig at säga til bokens fördel”. W.s
anmärkningar, gjorda med mästarhand och med en sådan originalitet
i uttrycken, at det säkerligen icke funnits någon i verlden, som
kunnat skrifva dem utom honom, äro tillika så acerba och fulla
med invectiver, at de måste vitna om personlig obenägenhet, huru
mnycket han söker afvärja en slik tanke, och redan i första upsatsen
påstår han, at det höga och uplyftande blifvit genom R.s hand
”intimt med gyttjan”. R. i sitt svar ber Anm. läsa Popes Essay on
Criticism och ställer honom ett utdrag för ögonen, som skulle komma
honom at blygas för sitt sätt att criticera, äfvensom han antyder
om Anm.s ”inskränkta kännedom om vår inhemska litteratur”, och
erinrar om den 1805 utgifna öfversättningen om Dumboms lefverne,
0. s. v. Detta var påtagligen at drifva ett horatianskt poscimur
för långt; hvadan af W.s vrede upflammade som ett retadt lejons,
och den höga ton, hvari han talat förut, blef ännu högre (fast i
annan mening lägre) i artiklarne med öfverskriften ”Pedagogomastix”
Pedgoggisslare, förmodligen ad analogiam Plinii ”Homeromastix”).
Nu fär R. heta Charlatan, som följer den lättrogna pöbelns sätt,
bläckutgjutare, lärdomsodjur, inbilsk, hafvande gränslösa anspråk,
ete. Han söker bevisa det sistnämnda därmed at R. påskyndat ut-
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
