Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Uddevalla, Ryr (och f. d. Bäfve)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
920 Uddevalla.
pifyendot af sin LXX, oaktadt honom erbjudits granskningar och
pvidrag och sedan han förgäfves äskat få denna bok antagen til
skolbok ej blott i stiftet utan i hela riket. Nu erinras R. om Bager,
Bjugg och Yckenberg. Nu ställes han fram såsom sofist, bläckfisk
m. m. och manas at til de 2.ne criticerade arbetena lägga ett tredje
af ”en förbättrad svinmage”, Til tack för erinringen om Dumboms
lefverne af Hallenberg får han hänvisning til Kollrings lefverne
såsom modell; och hade R. sagt af W. fäkta såsom mot
väderqvarnar, så anses R. sjelf stämplat sig til Don Qvixote(1). Därpå
följde ett allegoriskt fragment, hvars ena kapitel har öfverskriften
Salzman, och så har R. kallat sig ”med afseende på hans qvicka
denomination”(!). På detta sätt gafs ett nytt upslag i striden af en
tertius anonymus, som var P. Å. Wallmark, Rabes vän. I ett
kapitel ”Timmerhögen” upräknas 12 stockar, dem af W. illa begagnat
til sin byggning, och nu följa skarpa hugg på af W .s språkart, som
persifleras. Derpå ett svar, hvari af W. säger sig vara ”i låg
smädelse alldeles oförsökt”, men kallar R. en Ajax furens och räknar
sin critik ”bland sina goda verk och gerningar”, samt manar R.s
vapendragare at med sin Salzman flytta til Charitén, hvartil R. gjort
sig förtjent genom ”sitt Lateiniches Elend”. Därpå följde ”Tvenne
godbitar för samlare”: 1. Bjuggs dedication 1790 och 2. ett stycke
ur af W.s critik, ”tryckt i år”. Sedan ”En minnesbeta för inhemska
konstdomare” af af W. Därpå en ”Fredstraktat” (af P. A. W.) med
motto Parturiunt montes etc. ”emellan Hans Grammatiska
Höglärdhet (R.) och Hans Pedagogomastiska Höglärdhet” med satiriska
bilagor, i hvilka åter den senares språk kalfatras. Därpå ”en otidig
Beställsamhetslön” af at W, som kastar sig med hån öfver tertius
och frågar: ”Hvem är ni och hvem har upphöjt Er til domare öfver
stil? Tror ni Er tilräckligt bevitnat er skicklighet genom en
travesterad avisa?” Säger sig ej haft lyckan. ”som kanske fallit Ertil
del, att i Snillenas försal såsom archivarie af Magnaternas Galoscher
ertappa en och annan genom nyckelhålet utsluppen, modern frasaf
Högsvenskan”; til snillenas förtroliga umgänge ”skulle jag icke tro
Er, m. h., äga inträdesbillet”. Det var ”mot hans väntan at se sig
hedrad med långväga obudna näsvisheter för en handling, den han
fortfar at gilla”. Den obudnes ”förnäma mine är på intet sätt
fruktansvärd”, och det sannar sig i lärdomens fristat, ”at betjeningen
alltid är myndigare än sjelfva Herrarne”. Därpå insändes
”Nattfoder för minnesbetans gifvare, af inhemska naturkännare”. Därpå
”Något om Företal”. Af W. hade ytrat förnämt at han cj ville
bli R.s medarbetare, bortkasta anonymiteten, varda R.s magnus
Apollo, och mot R.s insinuation, det af W. harmats för det han ej
fått sin önskan at cooperera och bli medutgifvare, slungar af W.
ett hot at lägga i dagen huru därmed förevettat. R. skrifver: 7jag
borde svara, ty han var för grof. Biskopen har missbilligat sin sons
upförande i denna sak”. Skriftvexlingen skulle länge fortfarit, om
ej hofcancellären Zibeth i skrifvelse til J. Wingård hade i hotande
ord befallt dess prompta nedläggande (jfr s. 178). Huru af W.
efter sådana utlåtelser, som ofvan, kunde skrifva som s. 177 ses, äro
vi ej i stånd at fatta. Men det som ibm ytras om ”betäckning”
styrkes af det som är skrifvet om ”Rabes vagn”, då af W. kom
åkande (i den?) och fenstren inslogos. Sina söner tilhöll Rabe at
hvarje morgon helsa med en sentens af de 1111, enligt Förordet:
”til äfventyrs hvarje morgon och afton efter gjord Bön”. LXX läår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
