Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återblick och Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1086 Götheborg.
om han varit mindre timid eller anspråkslös (alltså haft mera
temeritas). Likaså, om vi anföra det stora draget af oegennytta, at, då
ärkebiskopsförslaget var B., R., A., och han tilfrågades af kung
Oscar, hvilkendera han ansåg utnämnansvärdast, han ”temere”
svarade: ”utan tvifvel Butsch, E. M.”, med tillägg af skäl, som det
kanske vore ogrannlaga at här recitera; ty hade det då gått, som
han rådde til, så hade vägen til Lunds bispestol varit för honom
stängd. Huru snörrätt stridande åsigter han hade mot den, som
nämndes, kan bäst inhemtas af hans classiska bok ”om svenska
kyrkans och skolans angelägenheter” (tr. i Sthlm 1853). Sjelf lades
honom til last af den store politiske själsfränden Richert, at han
ej syntes benägen följa dennes råd: noli episcopari, och det oaktadt
sådana bravourer, som den han i ett upsluppet, för at ej säga
obevakadt, ögonblick utförde, när han bland de ur Tegnérs samling
köpta böckerna äfven fann Rhyzelii Episcoposcopia, ref denna bok
i tu och kastade den utom fenstret, såsom skedde i Lund, och
t. o. m. sjelf såsom biskop haft den temeriteten at säga (de kyrkl.
fråg. s. 16): ”biskopar och domcapitel är en vara, som icke tagit
favör”. At han i sin politik, liberal i åminnelse, ansågs af många
kättersk, ej minst af Palmblad, var naturligt; men at han ansågs
så af en del äfven i det som mer är, döljer han tohesjojtin
bok och än mindre i ”de kyrkliga frågorna” (tr. i Örebro 1860),
ehuru han kunde trotsa derpå inför hvilken vederdeloman som
hälst, at han varit allt stadigt lika conservativ i sin lutherska tro,
som liberal i sin polemik, då mer än en af de förra visat sig både
mundt- och skriftligen vara tvärtom. At sjelfva ansigtsbilden var
luthersk, blef ofta anmärkt af dem, som jämförde Luthers portrait
af Cranach. Af ”nylutheranism” och specielt af Kliefothianism var
han en så deciderad fiende, som ock i anförda skrifter mer än en
gång framhålles. Icke underligt, at han skulle så obenäget, som
ofvan antyddes, bedömas, då han varit en af hufvudarbetarne för
at få utdömdt conventikelplacatet, det han bedömde såsom en af
de största skamfläckarne för svenska kyrkan, och fortfor envist i
den nykterhetssträfvan, som var rigtad mot en annan af de
skamfläckarne för vårt land. Det var ett ofta uprepadt och idisladt
omdöme, at man ”icke visste hvar man hade honom”, men det är
allt skäl at förmoda, at just det at de visste alltför väl hvar de
hade honom vållade oviljan. Då vi ej utan en viss smärta anfört
förfarandet med ett så stort herdaminne, som en Episcoposcopia,
emedan vi kunde frukta, at han äfven skolat kunna göra
sammaledes med ett mindre, må til någon tröst nämnas, at när Cavallins
så nämnda arbete vardt på vissa håll ett föremål för afsky och
förföljelse, tog T. det derföre i offentligt försvar och har t. o. m.
i ”de kyrkliga frågorna” (sid. 19) erinrat derom såsom om ett
förtjenstfulÍt verk. Ty det var ett hufvuddrag i hans karaktär at
hvar helst han såg någon förtryckt, tog han honom straxt under
armarna. När han sjelf förföljdes, t. ex. i pamflettform af någon
student, den han måst improbera, eller af något mislyckadt
prestsubiect, eller af hvem det vara måtte, föll det honom aldrig in at
säga ett ord til sitt försvar, utan lät äfven den grofvaste smädelse
sjelfdö. Sjelf fattigt upfödd, var han de fattigas vän, såsom få,
och hvad godt han gjorde i tysthet, gör säkerligen icke mången
honom efter af dem, som mäst ondgjordes öfver hans stora
inkomster. När han af studenterna, hvilkas älskling han alltid var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
