Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återblick och Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skredsvik. 1131
conventsvalact 1610. — Trogelius (714), p. i Skr. predikar gång
på gång högm. i Uddevalla 1698 och 99. — Waller (716): f. i
Warberg 124, befallningsmansson.– E. BRj. cfr: Egms Kegavvonsdgos.
Hom. — E. W.. Exercitatus & Vigilans. Plin. uttrycker verkligen
hans karaktär. — C. BH. Cr. tackar (1797) i Gb. Tidn. för gåfvor
til brandskadade i Laholm: ”och hvad kan jag bättre önska, än at
Ljusens Fader, från hvilken goda och fullkomliga gåfvor komma,
måtte få skänka Er och göra Eder rika på de ägodelar, som hvarken
eld eller någon annan förgänglighet är i stånd at Eder beröfva”.
J. Larsson: j 1884. En lika originell som i sanning from
man, och det redan från ungdomen. Justitia & KLenitas. (Cic.)
tjenar här ej blott til namn- utan lika mycket til karaktärsignatur.
Justitia utan lenitas är obiectivism, orthodoxism, confessionalism,
hård som hälleberget, skroflig som en bruten is-yta, sträf som en
sandbank; lenitas utan iustitia är subiectivism, löslig läroupfattning
o. s. v. Justitia och lenitas, tro och kärlek, allvar paradt med
mildhet, är först det rätta, hela, och det fanns hos L. ”hvarje tum”
en prest. Vorden nyss student, ville han, såsom ytterst fattig,
känna sig för hos Åhlman, huruvida man kunde samma termin
blifva inskrifven i Seminarium. A. gick in i ett annat rum och
kom efter en stund tilbaka. L., anande oråd, förklarade på det
bevekligaste, at han ej kommit för at anmäla sig til examen nu,
dertil alltför oberedd och omogen. Men redan gjordt, förklarade A.
lakoniskt och dermed punkt. Nedslagen, går L. hem, och det var
ingen upmuntran, at bröderna Ingman, som redan länge legat i
Lund, sade sig ännu ej våga en anmälan (de reste se’n til U.).
Några dagar derefter kallas L. i examen och genomgick den med
det besked, som, då han sedan-inställde sig hos A., gaf denne
anledning at säga: ”min herre måste vara en skrymtare”. L. svarar:
”det är åtminstone hvad jag minst af allt vil vara; huru kan hr
professorn göra mig en så svår beskyllning?” Svar: ”jo, herrn sade
sig intet kunna . .. och nu har han fått premium såsom den
skickligaste af examinati”. Försvaret var ej svårt, och nu vändes
den rättrådige A-ns sinne i mildhet. En dag, då en viss
ryttmästare tog sjelfmord i försvar och det i fleras närvaro, der L.
satt och skref, under det han opponerade förgäfves, kastar han
plötsligt pennan, sägande: nej, nu får jag gå min väg. ”Hvi så?”
Jo, jag är rädd at den, som ej mer värderar sitt eget lif, ej heller
skall värdera andras. Detta oväntade argumentum ad hominem
verkade hvad det kunde. Vid utdelning af N. T. åt nattvardsbarnen
(sisom i Slättåkra), hade han inskrifvit i hvarderas exemplar ett
karakteristiskt bibelspråk, och när det uplästes, som var tecknadt
om ett lytesbehäftadt barn, fanns det så träffande, at hela
församlingen greps til tårar. Schartau’s skrifter hade för honom ett
ogement värde, som dock hos honom ingalunda uteslöt det värde andra
goda författare hafva. Anledning til öfversättningen af Luthers
förklaring öfver 51 psalmen gaf han med öfversändande til en vän
af ett danskt on och omdömet: ”jag har aldrig läsit en skrift,
som så tvingar at tro på Guds blotta nåd och barmhertighet”. En
afton 1843 då hästen skenade (på väg til Halmstad) med honom,
sade han helt lugnt til medresanden: ”nu få vi rätt lära hvad det
år at befalla sig i Guds hand”. I Mjöbäck var hans prestgård ofta
mötesplats för när och fjärran boende ämbetsbröder, som bildade
tn krets kring de vigtigaste vitalfrågor. Bland dem de af L. så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
