Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofning (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon varit på en bal aftonen förut och skulle
på en dylik samma afton. Huru olikt vanliga
flickor.... eller huru gynnsamt för mig?
Efter middagen bundo de unga damerna buketter till
aftonen, och här var aftonens glanspunkt. Hon utvalde
en heliotrop och gaf mig den med de orden: »Den här
är icke så ful.» Detta skedde icke med det koketteri
en annan skulle iakttagit, att hon ville låtsa endast
visa mig, att blomman var vacker, och lämna åt mig
att taga den, liksom emot hennes mening, utan hon
sade orden och gaf mig blomman på ett sätt, som borde
öfvertyga mig, att just därför att blomman var vacker,
gaf hon mig den. Vi förstå hvarandra redan, tänkte
jag. Hon kan icke undgå att se, huru jag tillber
henne, och hon skulle icke på detta sätt uppmuntra
mig, om hon hade för afsikt att svika mitt hopp. Till
råga på min lycka, bad mig nu hennes mor att komma
till Vanås snart, innan löfven fallit af. Om de icke
falla af tills i morgon, svarade jag, så skall jag
se dem vid lif. Emellertid måste jag nu alltför snart
bryta upp för att lämna damerna rådrum till toiletten.
Hemkommen skyndade jag att lägga min heliotrop i
press. Därtill behöfdes en bok, och den första
jag fick fatt uti var min trogne följeslagare
lagboken. Jag slog upp den på måfå för att inlägga
blomman men drog henne förskräckt tillbaka, då jag
fann, att det var konkurslagen, som hotade att omsluta
henne. I stället letade jag nu upp giftermålsbalken
och lade omsorgsfullt in min skatt vid kapitlet
om trolofning. Sedan satte jag mig att öfvertänka
dagens minnesrika händelser; och mitt förstånd,
alltid kinkigt och missnöjdt som en gammal ungkarl,
började åter sina förargliga inkast: Hvad betyder
det väl, att du fått en blomma? Minns du icke, att
du en tid hade ett helt litet herbarium af dylika,
dem du dels röfvat, dels fått, utan att därmed hafva
fått något mera? Och tror du väl, att hon skulle
behandlat dig med en sådan otvungenhet, om hon haft
något tycke för dig? Nej, hon hade då varit förlägen,
sluten och framför allt försiktigare. Nu visade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
