Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1862 och 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medlen skulle användas till att åt eliter gifva en
fullständigare militärisk utbildning.
Björnstjerna var en angenäm kollega, med ett orubbligt
lugn, och vanligen vid ett förträffligt lynne, ehuru han
hade den mest pessimistiska uppfattning om allt, hvad som
skulle komma att i framtiden inträffa.
Fram på sommaren lämnade äfven Ehnemark konseljen
och blef utnämnd till befälhafvande amiral i Karlskrona.
Han var en hedersman och en samvetsgrann chef för flottan.
I sina yngre dagar hade han lidit mycken smälek för hvad
man kallade »det misslyckade försöket att öfversegla
Jutland». Han hade nämligen fört excellensen Wetterstedt
på en fregatt till Frankrike, och på hemvägen fastnade
han, till följd af kompassens missvisning, på ett sandref
utanför Jutland, där fartyget sönderslogs. Han rapporterade,
att Kongl. Maj:ts fregatt, till följd af en outredd naturkraft,
låg ett vrak på jutska kusten. »En outredd naturkraft»
blef sedan ett bevingadt ord, som användes om alla
möjliga missöden. Det erkändes likväl af sakkunniga, att
ingenting egentligen kunde läggas Ehnemark till last, och
han bibehöll sitt förut förvärfvade anseende såsom en
duglig sjöman.
Valet till hans efterträdare föll på Platen, som varit
sjöminister en gång förut, och sedan jag fått konungens
samtycke, for jag en morgon med ångbåt till Upsala, där
jag visste, att Platen för dagen befann sig, och gjorde på
en timme upp saken med honom, hvarefter jag återvände
med en annan ångbåt till Stockholm, och kunde samma
afton för kungen, som då satt i Logården, aflägga
berättelse om den lyckliga utgången af min beskickning. Innan
järnvägen fanns, var det sällsynt att kunna på dagen resa
fram och tillbaka mellan Stockholm och Upsala, om man
hade där något af vikt att uträtta, och att värfva någon
oförberedd till statsråd, plägade i vanliga fall icke gå
så fort.
Därmed var nu den konselj färdig, som sedan utan
meningsskiljaktighet framlade representationsförslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
