Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1862 och 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För denna sommar hade jag af den s. k. skånske
prinsen, Bergman, hyrt hans villa Skansen på Djurgården,
belägen högst upp på berget emellan d. v. Blå porten och
Hasselbacken, från hvilka båda ställen en kraftig musik
ljöd hela eftermiddagarna och sammanflöt på Skansen i de
mest skärande dissonanser. Det var under afhörande af
dessa missljud, som jag författade grunderna till
representationsförslaget. Men till tröst hade jag från fönstren en
präktig utsikt öfver Stockholm och inomhus mina små
tvillingar, som rullade sig på ett täcke, gladt lekande med
sina äldre bröder.
Samtidigt hade jag mycket annat att tänka på.
Regeringen hade före riksdagen tillsatt en kommitté för att
utarbeta förslag till en ny konkurslag, och denna kommitté
arbetade under hand med norska jurister, för att om
möjligt vinna likformighet uti de förenade rikenas
konkurslagstiftning. Detta gick också sedermera i fullbordan, så att
den satiriske advokaten Duncker, som var en af de norska
kommitterade, vid ett besök hos mig, med häntydning på
de andra differenserna rikena emellan, sade, att »nu hafva
vi åtminstone kommit så långt, att vi kunna göra "fallit"
tillsammans». Kommittéens förslag hade emellertid icke ännu
hunnit granskas af Högsta domstolen, förrän motion väcktes
vid 1860 års riksdag om antagande af kommittéens förslag,
och detta bifölls af riksdagen. Vid granskning sedermera
i Högsta domstolen erkände väl pluraliteten riktigheten af
de flesta hufvudgrunderna i förslaget, men fyra ledamöter
afstyrkte detsammas antagande på grund af framställda
anmärkningar. Jag var öfvertygad om förslagets företräde i
sin helhet framför gällande lag och förutsåg stora
svårigheter vid att för riksdagen ännu en gång framlägga en så
omfattande författning i ett ämne, angående hvilket så liten
sakkunskap där fanns. Men jag hade också stor
betänklighet att tillstyrka sanktion å lagen emot Högsta domstolens
afstyrkande, i synnerhet som jag icke kunde neka
befogenheten af flera bland dess anmärkningar. Jag genomgick
därför det hela med mina två vänner Berg och Carleson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
