Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1871 års ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungen yttrade då, att han naturligtvis helst skulle
velat hafva tillbaka mig, som var gammal och van, men
om jag vore bestämd att säga nej, ville han bedja mig
öfvertala Almqvist. Jag svarade, att detta troligen
ej skulle lyckas och att jag dessutom ansåg icke honom
utan Lagerbjelke nu vara rätte mannen. Kungen bad mig
då söka förmå Lagerbjelke att åtaga sig uppdraget,
hvilket jag lofvade försöka, men tillade att. det
nog för vinnande af ändamålet vore nödvändigt
att gifva Lagerbjelke fria händer att föreslå sina
kolleger. Vid ministärbildningar gör det nämligen ofta
en stor svårighet, då kungen själf, utan tillräcklig
personalkännedom och kunskap om personliga sympatier
och antipatier, på förhand gör upp en komplett lista
för att öfvertyga världen och sig själf, att det är
han och ingen annan, som bildar sin konselj.
Med Lagerbjelke satte jag mig på eftermiddagen i
beröring. Han var som vanligt mycket obenägen men
sade, att om Sundberg ville följa med honom, vore
saken möjlig; dock hade både han och Sundberg rådt
kungen att taga en fackministär utan politisk färg. Nu
talade vi om åtskilliga kandidater, såsom Oskar
Björnstjerna till utrikes, Almqvist justitie, Hamilton
krigs, Bergström civil och Sundberg ecklesiastik. Han
ansåg nödigt hafva någon med ur landtmannapartiet. Jag
föreslog Charles Emil Piper. Han syntes mera böjd
för Arvid Posse, dock endast till konsultativ.
På hemvägen från Lagerbjelke sökte jag förgäfves
Almqvist, som kom till mig på aftonen och förklarade
sig ämna svara bestämdt nej.
Den 6 oktober var ett kort bordläggningsplenum i
kamrarna, då Stjernblad berättade mig, att han varit
uppkallad till kungen endast för att gifva råd och att
han rådt till Lagerbjelke. Kungen hade frågat honom,
om han fått detta från De Geer, som gifvit samma
råd, men Stjernblad hade härtill nekat. Stjernblad
trodde, att både Lagerbjelke och Sundberg skulle låta
öfvertala sig.
Den 7 oktober, då riksdagen afslöts, sade mig
Lagerbjelke, före uppgången från plenum till kyrkan,
att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
