Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1871 års ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträde berodde på Sundberg och att de skulle
tillsammans upp till kungen kl. 3. På aftonen kom
han till mig och berättade, att Sundberg sagt nej,
och frågade, om jag icke kunde själf eller åtminstone
gifva anvisning på någon annan, som kunde öfvertala
Sundberg, ty de skulle ännu en gång upp till kungen,
söndagsförmiddagen kl. ½ 11. Jag svarade mig icke
kunna något härvid uträtta.
På tisdagen därefter gick jag till Bergström af
nyfikenhet. Han berättade, att underhandlingar pågingo
hos konungen med Lagerbjelke, Sundberg och Hamilton
samt att Lagerbjelke slutligen förklarat sig villig
att gå in, äfven utan Sundberg, om han finge Hamilton
och Bergström med sig; men Bergström hade nekat och
sagt, att de gamla måste alla gå eller stanna. Vid
middagstiden träffade jag Lagerbjelke på gatan. Han
sade, att både Hamilton och Bergström voro omöjliga
och att Lagerbjelke således ingenting förmådde göra,
hvarför han såg ingen annan utväg för kungen än att
åter vända sig till mig. Dock skulle underhandlingarna
ännu en gång fortsättas kl. 6 på aftonen hos kungen.
Vitterhetsakademien hade sammankomst på aftonen,
dit Hamilton kom kl. ½ 8, och vi följdes åt
därifrån. Han slog då fram, att sedan allt annat
nu strandat, kom turen till mig. Dagen därpå, den
11 oktober sökte han upp mig i hofrätten och sade,
att kungen skulle skicka efter mig och att jag måste
hjälpa honom, emedan konungamakten eljest skulle
lida ett ohjälpligt nederlag. Jag frågade, hvarför
icke han själf och Lagerbjelke ville hjälpa. Han
fann det orätt af Lagerbjelke, men hvad Hamilton
själf beträffade, så var han inom riksdagen nästan
alltid i minoriteten, och dessutom hade han icke
något ansvar för det nya statsskicket, som han
alltid förutsett skulle gå illa. Jag svarade, att
den närvarande situationen ej hade det ringaste med
representationsförändringen att skaffa utan berodde af
regeringens missgrepp att sammankalla urtima riksdag,
hvilket lika väl och med samma följder kunde skett
under ståndsrepresentationen, samt att jag, som
understödt regeringen, minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
