Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Å nyo statsminister (1875-1876)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flera af de förnämsta stipulationerna, som
Leijonhufvud sagt mig, att hon förklarat sig vilja
göra och till en del antecknat sig till minnes. Hon
hade emellertid nu icke krafter att själf redogöra
för allt detta, och jag var i stor tvekan, om jag
genom frågor skulle utleta hennes vilja, emedan ett
sådant sätt icke i regeln är en riktig grund för ett
lagligt testamente. Då jag emellertid nämnde, att
jag hört. att hon ämnade gifva något åt de tre yngre
prinsarne, sade hon genast »en million fem hundra
tusen» och på samma sätt gaf hon de mest rediga och
bestämda svar på de öfriga punkter, som Leijonhufvud
eller jag framkastade.
Jag bad slutligen att få gå ut i rummet bredvid
för att skriftligen få uppsätta min uppfattning och
sedan återkomma med vittnen för att uppläsa hvad jag
skrifvit, därtill hon samtyckte.
Det var icke så lätt att i ett ögonblick sammanfatta
alla de punkter, som härvid borde iakttagas, i
synnerhet som professor Malmsten oupphörligt oroade
mig med uppmaningar att skynda, emedan drottningen
vore död eller åtminstone mållös inom en halftimme.
Då jag efter en liten stund, åtföljd af vittnena,
gick in med det skrifna och uppläste det, föreföll hon
mig likväl nästan starkare än förut, och vid hvarje
punkt förklarade hon, att den öfverensstämde med
hennes vilja. På min fråga, om hon ville hafva något
tillagdt, uppgaf hon själf åtskilliga förordnanden,
och då jag vid ett par af dem anmärkte, att de
innefattades i hvad som redan var skrifvet, förklarade
hon, att det ändå skulle särskildt utsättas. Jag
gick därför ut ännu en gång och fattade detta i
pennan. Vid min återkomst, sade jag, att om hon icke
orkade skrifva under, vore det tillräckligt, om hon
för vittnena förklarade, att hvad jag uppläst var
hennes yttersta vilja, men hon sade sig vilja själf
skrifva under och satte sig med ansträngning upp
i sängen. Papperet lades framför henne på en pärm;
hon tog pennan, frågade mig hvar hon skulle sätta
sitt namn och började skrifva men kunde icke teckna
mera än ett stort, tämligen oläsligt J. Detta syntes
göra henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
