Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter afskedet (1880, 1881, 1882)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom konseljen gick det snart sönder emellan Posse
och Forssell, och båda vände sig till mig för att
få biträde till oenighetens utjämnande. När Posse
nyss inträdt i styrelsen, hade han fordrat,
att Kongl. Maj:t skulle vägra sanktion, i
händelse riksdagen åsatte tull på majs, och
uppmanat Forssell att uppträda i kamrarna emot
den föreslagna tullen, hvilket denne också gjort,
ehuru utan framgång. För att sedan få stöd för en
sanktionsvägran, hade Forssell remitterat frågan till
utlåtande af kommersekollegium, landtbruksakademien
och generaltullstyrelsen samt planerat med dem att få
ett afstyrkande svar, hvilket också erhållits. Men
nu förklarade Posse, att han ändrat mening och
ville hafva riksdagens beslut godkändt. Detta kunde
Forssell icke smälta utan ämnade afgå, om ej Posse
gaf med sig. Jag fann, att Forssell härtill kunde
vara befogad, men ställde mig i saken på Posses
sida och hemställde, om man i detta ögonblick,
för en jämförelsevis mindre viktig tullsats, borde
uppröra sinnena med utöfvandet af konungens rätt
att nedsätta tullar. Men det visade sig nu, att det
innersta skälet till schismen låg djupare, nämligen i
Posses hela uppfattning af statsministerns ställning,
som Forssell icke ville underkasta sig. Han hade
förhandlat med andra om ärenden, som hörde under
finansdepartementet, och gifvit löften härutinnan,
utan att hafva rådgjort med departementschefen. Detta
vidgick Posse och medgaf till och med, att han i
en fråga haft orätt, men uppgaf, att Forssell allt
ifrån början velat strida med honom om makten,
hvaremot han icke haft någon svårighet med de
andra departementscheferna till följd af sin
uppfattning, att departementscheferna fingo styra i
departementsärenden, men i politiska frågor. skulle
statsministern hafva beslutanderätten. Jag menade,
att de politiska frågorna jämväl vanligen voro
departementsärenden och att statsministern och
departementschefen därför måste vara ense i frågor
af vikt samt att departementschefen borde vara den
synlige utföraren.
Då någon komposition icke befanns möjlig,
tillrådde jag, att Forssell såsom skäl för sin
afgång hellre, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
