Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUSTRALIEN OCH AMERIKA.
sändts för att möta dem. Den andra avdelningen nådde genom smala
sund lyckligt fram till Copperminefloden, och därmed voro sålunda
här i nordvästern de största gåtorna lösta. En del av den inre, centrala
kustlinjen utforskades 1833—34 av Franklins förre följeslagare Back,
som från sin övervintringsplats vid Stora Slavsjön upptäckt källorna
till en betydande flod, vilken han beslöt att i öppen båt genom forsar
och fall följa på dess väg till havet. Nu bär denna flod namnet Back
River eller Stora Fiskfloden. Till och med i dessa halvpolära områden,
där inga hinder synas föreügga för en fri rörelse i alla riktningar, se
vi vilken betydelse båtfärder äga vid upptäcktshistorien, vare sig det
gäller mera eller mindre farbara floder eller passager längs öppna
kuststräckor. Den östra arkipelagen med dess virrvarr av öar och sund
tillhör redan den äkta polarvärlden, medan den sista återstående
kuststräckan vid det innersta ishavsområdet 1838—39 utforskades
under en djärv och framgångsrik färd av de båda pälsjägarna Dease och
Simpson.
För övrigt hade den geografiska utforskningen i Canada följt
ungefär samma linjer som i Förenta Staterna, och alla de viktigaste
och största expeditionerna under senare år ha företagits under
indi-tiativ och ledning från landets »geologiska undersökning». Till de
tidigaste bland dessa resor med halvt vetenskaplig karaktär höra
J. W. Dawsons forskningar kring Red River och Mac Farlanes
undersökning av Björnsjöns vattenområde. I Canadas västra
högfjällsområde har sedermera George Dawson varit verksam liksom också i
den övre Yukondalen, som med anledning av guldfynden i Klondike
på senare tid i hög grad dragit uppmärksamheten till sig. I de stora
vidderna kring Hudsons Bay har Robert Belt gjort vackra forskningar.
Ett bland de okändaste områdena var in i en sen tid den stora östliga
halvön Labrador, men även här ha i senare tid män sådana som Löw
och andra bragt samman ett rikt material för geografisk kunskap,
liksom de vid kusten arbetande missionärerna lämnat livliga
skildringar av landets natur.
Betydligt bättre bekant än Labrador är numera Amerikas nästan
lika mäktiga nordvästra halvö, det Förenta Staterna tillhöriga Alaska,
men det är också lätt förklarligt. Dels har upptäckten av stora, vidt
spridda guldfält vid 1800-talets slut ledt till ett ivrigt genomforskande
och hand i hand därmed ett omfattande kartläggningsarbete, dels
äger landet i sin mäktiga centralflod Yukon en utmärkt utgångspunkt
för alla forskningar. Denna flod blev först närmare befaren av
rysk-amerikanska pälsjägare; på senare tid är det framför allt amerikanska
geologer, främst bland dem A. H. Brooks, som arbetet i Alaska. De
ojämförligt största svårigheterna bereder här den sydliga bergskedjan
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
