Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Sjunde kapitlet. Instrument för grafisk vinkelmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det säger sig sjelf att lösningen blir osäkrare i den mån D
ligger nära cirkeln — i samma mån blir orienteringslinien e b
kortare. Man måste derför vid val af stationen D fästa
behörigt afseende på dess läge i förhållande till A, B och C.
β) Med tillhjelp af kalkerpapper kan man lösa
ifrågavarande problem på följande enkla sätt: Man uppställer
mätbordet öfver D, lägger kalkerpapperet ofvanpå det andra
papperet på taflan och drager från en punkt e lodrätt öfver
D diagonaler till A, B och C; skjuter kalkerpapperet tills
de på det undre papperet uppritade punkterna a, b och c
täckas af motsvarande vinkelben på kalkerpapperet och
genomsticker med passarspetsen punkten e, hvarigenom d på
det underliggande papperet erhålles. Sedan d är funnen,
sker orientering med tillhjelp af någon af strålarne d a, d b
eller d c under syftning på A, B eller C. Om D ligger på
den omkring A B C gående cirkeln, så kan för alla lägen
af e på den kring a b c skrifna cirkeln vinkelbenen fås att
gå genom a, b och c — och problemet är olösligt.
γ) Följande indirekta lösningssätt kunna understundom
med fördel användas.
Man uppställer (fig. 149 och 152) med ledning af
orienteringskompass eller i brist deraf efter ögonmått mätbordet
öfver D, så att den sökta punkten kommer att ligga lodrätt
öfver D och sidorna a b, b c och a c komma att ligga parallelt
med motsvarande sidor på terrängen; drager sedan
bakåtafskärningslinier genom a, b och c från A, B och C. Om
dessa linier råkas i en punkt, så är denna den sökta (såvida
ej D ligger på den cirkel som kan skrifvas om A B C;
hvarom ej så erhålles (fig. 151 och 155) en feltriangel. Det
kan lät bevisas: att, när D ligger uti triangeln A B C, d
ligger uti feltriangeln och att, när D ligger utanför A B C, d
ligger utanför feltriangeln. Man vrider taflan en obetydlig
vinkel; gör ånyo bakåtafskärningar och erhåller sålunda åter
en feltriangel, som, när D ligger inom A B C (fig. 155),
omsluter eller omslutes af den första feltriangeln och när d är
utom A B C (fig. 151), ligger utanför den förra feltriangeln.
Sammanbindas triangelspetsarne uti den ena fel triangeln med
motsvarande spetsar — de spetsar, som uppkommit genom
motsvarande afskärningslinier — uti den andra, så skära,
förutsatt att feltrianglarne ej varit för stora, de tre
förbindningslinierna hvarandra uti den sökta punkten d.
För att erhålla skarp afskärning söker man, när D
ligger inom A B C, att vrida taflan så, att den andra
feltriangeln blir mindre än den första och så liten som möjligt och,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
