Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feniciernas kolonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 H. H. VON SCHWERIN
följd af sitt läge utgjorde en förträfflig rastplats, på samma gång
som den genom sin naturliga beskaffenhet och sina rikhaltiga
produkter var särskildt ägnad att locka främlingar till anläggande
af nybyggen.
On har dock i främsta rummet sitt läge att tacka för den
stora betydelse, den redan under allra äldsta tid hade uppnått.
Belägen på en dagsresas afstånd från såväl den syriska som den
mindre-asiatiska kusten samt endast några få dagars seglats från
Egypten, bildade Kypern en naturlig korspunkt för skeppsfarten i
den östligaste delen af Medelhafvet, särskildt på en tid då fartygen
ännu brukade vid nattens inbrott uppsöka den skyddande hamnen.
Därtill kom, att ön ägde ett betydligt antal goda hamnar, i
synnerhet på den mot Syrien vända östra delen.
Bergen voro rika på metaller. Guld och silfver funnos
visserligen blott i ringa mängd; tillgången på järn var däremot
betydande.
Den ojämförligt viktigaste metallen var dock kopparn, som
förekom i outtömliga mängder i öns sydvästliga bergsmassa. Denna
metall har man allmänt ansett hafva fått sitt namn af ön; af det
latinska œs cyprium, d. v. s. kyprisk malm eller cuprum,
uppstod vårt »koppar». Huruvida denna tydning är riktig, kan dock
vara tvifvelaktigt.
Bland öns öfriga produkter förtjäna att nämnas hvete af
utmärkt beskaffenhet och det vidtberömda kypriska vinet, som sades
bibehålla sin smak i hundratals år.
Bergen buro stora skogar af cypresser och cedrar, hvilka senare
till och med öfverträffade Libanons ryktbara trädkolosser. Hampa
och lin trifdes förträffligt på den centrala slätten. Allt som behöfdes
för att bygga och rigga det ståtligaste skepp, så brukade
Kyprioterna skryta, frambragtes af deras ö, från den af grofva balkar
hopsatta kopparpansrade kölen — till masttoppen; såväl de gröfsta
ankartrossarna som de finaste seglen voro gjorda af kypriotiska
råämnen.
Snart hade Fenicierna intagit öns bästa hamnar och satt sig
i besittning af bergverken. De snart nog därefter massvis
inflyttande Hellenerna nöjde sig däremot med att försäkra sig om öns
fruktbara centrala delar, där de grundlade blomstrande
åkerbrukskolonier. Den mellan de båda rivaliserande nationerna här
uppkommande täflingsstriden fördes oafbrutet under århundraden.
Resultatet blef, att det till antalet öfverlägsna helleniska elementet
alltmera undanträngde det feniciska. I allmänhet åtnjöt emellertid
den tröga och vid vällefnad vanda kypriotiska befolkningen, som
uppkommit genom blandning af dessa olika folkelement, intet
anseende under forntiden. »Kyprisk oxe» var ett vanligt öknamn,
liksom Grekerna gärna talade om de tre andra dåliga »K—folken»,
Kappadokier, Karier och Kreter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
