Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feniciernas kolonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 35
De dådkraftige Fenicierna hade emellertid ingalunda definitivt
slagit sig till ro här. Naturen själf förde dem allt längre i västlig
riktning, och den ena kustpunktens uppnående eggade dem ständigt
att framtränga till den nästa. Med tillhjälp af den här rådande
östvästliga hafsströmmen framträngde Fenicierna utmed Mindre Asiens
på djupa insnitt rika kust, där de under den romerska republikens
sista tid så fruktade »kilikiske sjöröfvarne» hade sina
svårtillgängliga smygvrår. Endast ett fåtal platser besattes här, och snart
nåddes Rhodos, »Archipelagens port», där sjötrafikens hufvudvägar
mellan Egypten och Svartahafs-landen, Mindre Asien och det
europeiska Hellas korsades.
På denna väna ö, där solen sades lysa hvarje dag året om,
och som i sitt vapen förde en ros, från hvilken härliga blomma ön
berättades hafva hämtat sitt namn, anlade Fenicierna nybyggen,
hvilka under långa tider stodo högt i anseende. Rhodierna lade
sig särskildt vinn om metallindustrien, i hvilken Fenicierna från
början varit deras läromästare. Ett prof på denna deras konst var
den mer än 100 fot höga, solguden föreställande malmkolossen
som räknades till ett af »världens sju underverk». Den stod som
en fyrbåk vid hamninloppet, och fartygen kunde med fulla segel
gå fram mellan dess utspärrade ben.
Från Rhodos kunde de feniciska expeditionerna lämpligen välja
två vägar. Den ena förde i S. V. riktning öfver Kreta till Kythera och
Peloponnesos’ kust, den andra i N. V. riktning till det Aigaiiska hafvets
ögrupper Kykladerna och Sporaderna. I bägge fallen behöfde man
aldrig lämna land ur sikte, en betydelsefull omständighet på en tid, då
seglingskonsten ännu låg i sin linda. Från Archipelagen kunde kursen
ställas till Svartahafslanden genom de flodliknande sunden mellan
Europa och Asien, hvilka det mäktiga Troja på sin tid behärskade.
Om Feniciernas färder i denna senare riktning är föga kändt.
och det är högst sannolikt, att de i det stora hela icke ägnat någon
större uppmärksamhet åt Archipelagens öar och kuster samt de vid
Svarta hafvet belägna landsträckorna. Det kan sålunda under inga
omständigheter blifva tal om ett fenikiskt »sjövälde» i Aigaiiska
hafvet. Däremot förefaller det helt naturligt, att Feniciernas
handelsskepp ofta besökt dessa haf, men det bär syn för sägen, att en
egentlig kolonisation aldrig kommit till stånd här. Det är
nämligen en sak att befara ett haf och inlåta sig i fredliga
handelsförbindelser med kustborna, en helt annan däremot att genom list
eller våld taga vissa kustpunkter i varaktig besittning.
Dylika försök misslyckas naturligtvis ofta i följd af den infödda
befolkningens motstånd. Vi kunna taga för gifvet, att de tidigt
bearbetade guldgrufvorna på Thasos utöfvat en stark dragningskraft
på Fenicierna, och denna ö har säkerligen också fått emottaga
deras besök, ehuru ingenting tyder på, att det verkligen lyckats
dem att sätta sig fast här, för någon längre tid åtminstone. I all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
