Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feniciernas kolonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 H. H. VON SCHWERIN
mänhet tyckas Fenicierna hafva funnit det vara lönlöst att i större
skala konkurrera med de i detta öhaf under den aflägsnaste
forntiden hemmastadda sjöfolken, sådana som Karerna, Taphierna,
Lelegerna m. fl., om hvilkas historia man för öfrigt känner föga,
men som man allmänt antagit hafva varit Hellenernas föregångare
i dessa trakter. Feniciernas handelsfaktorier (om dylika öfver hufvud
någonsin funnits här) måste under alla omständigheter antagas hafva
varit jämförelsevis obetydliga.
Det dröjde sålunda icke länge, förrän Hellenerna, mestadels
utan strid, lyckades helt och hållet uttränga de fåtalige
Fenicierna från farvattnen mellan Mindre Asien och det europeiska
Grekland. Följande sina fredliga tendenser, ansågo tydligen
Fenicierna, att de endast kunde skada sina merkantila intressen genom
att söka bruka vapenmakt gentemot så mäktiga motståndare.
Man har sålunda beräknat, att vid början af 10:de århundradet
före vår tidräkning de helleniska farvattnen voro befriade från det
annars så efterhängsna orientaliska krämarfolkets besvärliga närvaro.
Med desto större ifver fullföljde Fenicierna sitt hufvudmål att
tränga allt längre västerut till Medelhafvets aflägsnaste delar. Ön
Kythera, kärleksgudinnans under forntiden ryktbara ö, vid
Lakedemoniens sydkust, erbjöd dem därvid ovanliga fördelar. On var
mycket rik på purpurmusslor, af hvilka de ju behöfde ofantliga
massor för sina färgerier; den hade en förträfflig hamn och utgjorde
en ytterst lämplig utgångspunkt för de fortsatta färderna till
Medelhafvets centrala och västliga delar.
Hvad var det då som i första hand förmådde Fenicierna att,
med uppgifvande af Aigaiiska hafvets solbelysta ösvärmar och tätt
befolkade kuster, styra kosan till de på andra sidan om Grekland
i det obekanta fjärran belägna delarna af Medelhafvet? Säkerligen var
det de mer eller mindre dunkla underrättelserna om Västerns
fabelaktiga metallrikedom, hvilka så småningom framträngt till
Medelhafvets östra delar och på de företagsamma Fenicierna
utöfvade en oemotståndlig dragningskraft. Måhända har från början
ryktet gällt Sardinien, hvars rika malmfyndigheter bearbetats från
urminnes tid. Sannolikare är dock, att det redan från begynnelsen
gällt den spanska halfön, »det oförlikneliga landet Tharsis», hvars
strömmars källor »hade sin rot» i silfver.
Man måste i alla fall antaga, att ett långsamt utbyte af
Medelhafsbäckenets produkter ägt rum från de yttersta delarna i
Väster till landen i Öster, så att t. ex. spanskt silfver redan under
allra äldsta tid letat sig en väg fram till ÖOrienten. Nog af,
Fenicierna började tidigt planmässigt gå efter de erhållna
anvisningarna. Med okuflig energi fullföjde de det föresatta målet — att
själfva uppsöka den fjärran Västern med alla dess skatter och
sålunda befria sig ifrån den lika kostsamma som tidsödande
mellanhandelns oberäkneliga växlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
