Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feniciernas kolonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 H. H. VON SCHWERIN
Detta öfverenstämmer fullkomligt med det förhållande, vi känna till
från andra land, där Feniciernas stationer icke voro »nybyggen» i
verklig mening utan snarare »handelsfaktorier» af det slag, som
Hansan plägade anlägga, eller de kontor, som Européerna under
negerslafhandelns tid innehade på Öfre Guineakusten — »en rad
af blodiglar fastsugade vid Afrikas blödande kropp»!
Egentliga befolkningskolonier uppstodo blott på Kypern samt
i Spanien och Nord-Afrika, ty här allenast nödgades Fenicierna (eller
måhända rättare Karthagerna) tränga djupare in i landet, dels af
strategiska skäl, dels under sökandet efter metalliska skatter.
Hvad det beträffar, att Fenicierna sades drifva handel på Sicilien,
representerar detta ett senare stadium af deras ställning till
denna ö och dess befolkning. Vidare får äfven den omständigheten
beaktas, att Nord-Afrika, som samtidigt med Sicilien togs i
besittning, först längre fram blef förvandladt till en egentlig koloni.
Ursprungligen hade nämligen Fenicierna här liksom på Sicilien och
Sardinien anlagt endast hållplatser och proviantdepoter, afsedda
för långfärderna till Spanien.
Medelhafvets stora östvästliga utsträckning och den feniciska
folkstammens ringa talrikhet försvårade säkerligen under de första
tiderna en mera verksam, många människor kräfvande kolonisering.
Detta var anledningen till, att de fåtalige feniciske köpmännen
försiktigt slogo sig ned på lättförsvarade kustpunkter, eller allra helst
på små kustöar, liknande dem som funnos i deras hemort, och
hvarifrån de tryggt kunde drifva handel med den närliggande kustens
befolkning.
A andra sidan får icke glömmas, att de personer, som deltogo
i Feniciernas sjöfärder, icke alla tillhörde den feniciska
nationaliteten. Fenicierna utgjorde det ledande elementet, men till dem
hade äfven personer tillhörande andra folkstammar sällat sig, såsom
t. ex. Kanaaniter, Karer, ja, till och med Greker, hvilka tjänade
som legosoldater och roddare. Dessutom hade Fenicierna tidtals
till sitt förfogande stora massor slafvar, hvilka ju lämpligen kunde
komma till nytta vid grundläggandet af större kolonier.
Man inser dock lätt, att de jämförelsevis fåtalige Fenicierna till
en början ingenstädes förmådde verkligen behärska befolkningen
i de olika landen, med hvilka de trädde i beröring. Tvärtom
nödgades de ofta, såsom vi ofvan sågo, betala invånarne ett slags
tribut eller afgift för tillståndet att upprätta faktorier på deras kuster.
Stundom inträffade det också, att den inhemska befolkningen,
som genom den uppryckande kulturella beröringen med Fenicierna
först lärt känna sin egen kraft, slutligen uppreste sig emot
främlingarne och undanträngde dem helt och hållet. På detta sätt
låter det förklara sig, att så många af de äldsta feniciska nybyggena
i Medelhafslanden alldeles spårlöst försvunnit.
Emellanåt använde dock Fenicierna ett annat sätt vid inle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
