Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feniciernas kolonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 H. H. VON SCHWERIN
som en synnerligen viktig gränspunkt, hvilken de icke tilläto
främmande fartyg att öfverskrida i sydlig riktning. Deras bemödanden
gingo ut på att förvandla det västra Medelhafsbäckenet söder om
Sardinien, Balearerna och Spanien till ett uteslutande feniciskt haf.
Den »sköna udde», som anföres i Karthagos ryktbara första
handelsfördrag med Rom år 509 f. Kr. och hvilken förorsakat nyare
historieskrifvare ett så stort hufvudbry, åsyftade sannolikt Kap de
la Nao.
Antagandet, att Fenicierna inom detta sålunda begränsade
hafsbäcken plägat segla från väster till öster utmed Afrikas kust och
i den motsatta riktningen längs dess nordliga rand, saknar all
grund och strider dessutom mot dessa farvattens
strömningsförhållanden. Däremot böra vi tänka på, att seglatsen i detta haf
under äldsta tid var mycket svårare än för närvarande i följd af
bristen på fyrtorn och andra seglingsmärken utmed dess kuster.
Den marokkanska kusten, som ännu i dag på stora sträckor saknar
dylika signaler, är också högligen fruktad af sjömännen.
»Det oförlikneliga silfverlandet Tarsis» var nu omsider
uppnådt af Feniciernal Med detta namn (Tarsis, Tarschisch, Tartessos
m. m.), hvars territoriella tillämpning för öfrigt allt efter tidpunkten
varit underkastad talrika växlingar, betecknades i vidsträckt
bemärkelse Syd-Spanien från Kap de la Nao till Guadianas mynning,
till åtskillnad från den öfriga delen af halfön, som då benämndes
Iberien.
I inskränkt mening omfattade däremot namnet Tarsis det
nuvarande Andalusien vid Guadalquivir, hvilken af Grekerna
benämndes Tartessosfloden. Uppför denna kunde man med
sjögående skepp tränga långt upp i landets inre och sålunda närma
sig det område, där »flodens rötter grodde i det renaste
silfver» (en antydan om att de rikaste grufvorna funnos i flodens
källområde).
Syd-Spaniens förnämsta rikedom utgjordes som bekant af dess
silfver, hvilket hufvudsakligen förekom i det mellan Medelhafskusten
och Guadalquivir-bäckenet belägna bergverksdistriktet, hvars
medelpunkt utgjordes af Castulo i närheten af nuvarande Linares. Det
var genom bearbetning af de i Sierra de Cartagena betintliga
ofantligt gifvande silfverlagren som Hannibal (hvars hustru var en
rik spansk grufägares dotter) förmådde anskaffa de medel, han
behöfde för öppnandet af sitt berömda fälttåg mot Rom under det
2 dra puniska kriget.
Enligt en allmänt spridd berättelse skulle den dyrbara metallen
först hafva blifvit upptäckt i följd af en våldsam vådeld, hvilken
räckt under långliga tider och förtärt de väldiga skogar, med hvilka
bergen då helt och hållet voro beklädda. När elden omsider af
sig själf slocknat, befanns marken betäckt af stelnade silfverrännilar,
som bildats, därigenom att den ytligt liggande malmen i följd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
