Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feniciernas kolonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 45
den starka hetta, för hvilken den under branden varit utsatt, råkat
i smältning. I sammanhang därmed berättades det vidare, att
infödingarne, som ännu icke kände metallens verkliga värde,
slumpat bort silfret till de företagsamme feniciske köpmännen, som
redan vid denna tid letat sig fram till dessa aflägsna trakter.
Trots alla sina öfverdrifter vittna dock denna och andra
dylika, ständigt återkommande berättelser icke blott om den ofantliga
metallrikedom, som utmärkte dessa trakter, utan äfven om huru
lätt det till en början varit att tillgodogöra sig den nära jordytan
befintliga metallen. Längre fram, sedan ej ens vaskningen af de
metallförande flodernas sandlager mera lämnade något lönande resultat, nöd-
Grufdrift (gammal afbildning).
gades man tillgripa den vida mödosammare, egentliga grufdriften i
jordens innandömen.
En lefvande skildring af, huru därvid tillgick, lämnar JoBs BOK,
Kap. 28 vers. 1—11. »Silfret har ju sin grufva, sin fyndort har
guldet, som man renar; järn hämtas upp ur jorden, och stenar
smältas till koppar. Man sätter då gränser för mörkret och
rannsakar ned till yttersta djupet, dit där stenen är natt och svartaste
skugga. Där spränger man schakt långt under markens bebyggare,
där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger
man sväfvande, fjärran ifrån människor. ÖOfvan ur jorden uppväxer
bröd, men där nedan omhvälfves den såsom af eld. Där bland dess
stenar har safiren sin boning, guldmalm hämtar man ock där. Stigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
