Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pytheas' resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 61
med den framför detta belägna ön Uxisama, nuv. Ouessant, allt
trakter, där en betydande handel vid denna tid blomstrade.
Härmed kan första afdelningen af Pytheas’ resa anses vara
afslutad, och det är icke otänkbart, att det skepp, på hvilket han
hittills färdats, nu anträdde hemresan. Sedan Pytheas väl kommit
så långt, försummade han naturligtvis ej tillfället att besöka det
världsberömda tenngrufdistriktet i Cornwall, Englands västligaste
landskap, hvars yttersta udde Belerion, nuv. Landsend, han anför.
Han skildrar därvarande inbyggarne såsom fredlige och anser dem
vara de mest civiliserade af Britterna, något som han betraktar som
en direkt följd af den beröring, i hvilken de under långa tider stått
med de talrika främlingar, som här idkat handel. Pytheas tyckes
känna rätt väl till Stor-Britannien, hvilket han beskrifver som en
ö af trekantig form, hvars areal han dock öfverdrifver ofantligt.
Sannolikt är, att han företagit en kringsegling af hela ön samt gått
i land på skilda punkter af dess kuster, hvarvid han trädt i
förbindelse med därvarande infödingar och lärt känna åtskilliga af
deras bruk. Sålunda omtalar han, att de af korn och honung
beredde mjöd, och att de till skydd mot regnet tröskade säden i stora
byggnader, i stället för under bar himmel, såsom man plägade i
den soliga Södern. Vid samma tillfälle hade Pytheas gjort den
iakttagelsen, att vegetationen antog en annan prägel och blef allt
sparsammare, ju längre mot Norden man kom.
Under hvilka omständigheter denna del af resan försiggått, är
dock omöjligt att afgöra. Har Pytheas’ färd omkring Stor-Britannien
utförts på skepp, som drifvit handel med invånarne på de olika
delarna af den stora öns kuster? Och har möjligen detta skepp
tillhört de för sin sjöduglighet berömde Veneterna vid nedre Loire?
Dessa underrättelser om befolkningens sedvänjor och
växtlighetsförhållandena tyckas dock icke blott gälla Britannien, utan äfven
dess nordliga »fortsättning», Thule. Särskildt är det förenadt med
stora svårigheter att följa det senare förloppet af Pytheas’ resa, men
i alla fall är det mycket sannolikt, att han besökt Nordsjön och i
samband därmed inhämtat underrättelser om dess S. O. bukt i
närheten af Elbes mynning. Han talar äfven om, att den bärnsten,
som fanns vid kusterna af detta haf, fördes ut till en långt ut i
hafvet belägen ö, Abalon, där den försåldes. (Måhända Pytheas
själf bevittnat denna handel!) Med Abalon åsyftas troligen
Helgoland, ty ingen annan »oceanisk» ö förekommer i dessa öfattiga
farvatten.
.Den förut rätt allmänt hyllade åsikten, att Pytheas besökt
Östersjön och där personligen besökt bärnstenens fyndorter i det
preussiska Samland, har man på sista tiden alltmera uppgifvit.
Denna äldre uppfattning har hufvudsakligen stödt sig på ett hos
POLYBIOS (Pytheas’ förklarade vedersakare) förekommande ironiskt
meddelande, att Pytheas’ färd längs Europas utrand sträckt sig »från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
