Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greklands kolonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 79
den nödvändiga utkomsten; nöden hade ingen lag, och dessa måste
söka ett annat hem i främmande land. Därför voro många af de
första grekiska nybyggena utpräglade åkerbrukskolonier. Längre
fram öfverflyglade det ökade handelsintresset det ursprungliga
sträfvandet att framför allt komma i besittning af fruktbart område.
Kolonisationen erhöll härmed en förändrad prägel, och företrädesvis
eftersträfvade den att finna för handeln välbelägna kustplatser.
Afven Grekerna, som häri följde Feniciernas exempel, grundade
vid åtskilliga kuster typiska handelsfaktorier, af hvilka dock ej sällan
efter hand större befolkningssamhällen utvecklade sig, hvilka i sin
ordning särskildt lade an på aått göra sitt inflytande gällande öfver
mera betydande inlandsområden. Till en början utöfvade
förekomsten af en naturlig hamn icke något afgörande inflytande på
anläggandet af dylika nybyggen. Flerstädes nöjde ankomlingarne sig
med en flack, sandig strand, på hvilken man utan svårighet kunde
draga upp de lätta skeppen.
Alldenstund kolonisationen försiggick utan någon som helst
bestämd plan, och intet »kolonialsystem» antagits för nybyggenas
förvaltning, gestaltade sig de grekiske nykomlingarnes förhållande till
de infödde på mycket olika sätt. Grekerna uppträdde, till en början
åtminstone, företrädesvis som fredlige köpmän, hvilka undveko allt,
som kunde inverka störande på handeln. Ej sällan ingingo desse
kolonister giftermål med landets döttrar, och den sålunda uppstående
blandrasen underlättade naturligtvis upprätthållandet af fredliga
förbindelser mellan de bägge folken.
Men efter hand som kolonien tilltog i styrka, särskildt genom
tillströmning af nya folkelement från hemlandet, började ofta
nybyggarne att antaga en bestämdare hållning gentemot den infödda
befolkningen och till och med gå anfallsvis tillväga emot densamma.
Grekerna föredrogo i allmänhet att göra de infödde till sina
politiskt rättslöse undersåtar eller lifegne, hvilka ålades att för sina
öfverherrars räkning utföra tyngre kroppsarbete af olika slag, såsom
skötandet af åkerfälten, roddartjänst ombord å fartygen m. m.
Förhållandet mellan moderlandet och nybyggena artade sig från
första början rätt olika. Hade nybygget anlagts af personer, som af
missnöje lämnat det gamla samhället, förstår man lätt, att detta senare
icke kunde utöfva något synnerligt inflytande på det nya samhället.
Men i vanliga fall torde dock dylika för kolonianläggning afsedda
utflyttningar hafva organiserats och utförts af moderstatens styrande
män. I detta fall var nybygget, till en början åtminstone, med
lokalpatriotismens starka band fäst vid det gamla samhället. Detta
ömsesidiga förhållande symboliserades af den allmänt förekommande
vackra seden, att emigranterna medtogo af den heliga elden, som
ständigt flammade på gudinnan Hestias altare i moderstadens
rådhus, för att därmed upptända den första »statselden» i det nya
samhället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
