Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herodots beskrifning af Skythien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 H. H. VON SCHWERIN
passerades af den persiska hären. Dareios; som gifvit de grekiske
skeppsförarne i uppdrag att till skydd för hans möjliga återtåg
bevaka bron öfver floden, lämnade desse därjämte vid aftågandet
en rem med sextio knutar. Hvarje dag skulle de lösa upp en af
dessa knutar, och hade icke Dareios efter dessa sextio dagar
återkommit till floden, så finge Grekerna lämna sin post, upprifva
skeppsbryggan och segla hem.
Den persiska hären började därpå sin frammarsch i den ofantliga
steppen på andra sidan Donau. De skythiske anförarne gjorde intet
motstånd, utan läto endast sina ryttarskaror kringsvärma och oroa
den anryckande fienden. I öfverensstämmelse med krigiska
nomadfolks vanliga taktik drogo de sig oupphörligt tillbaka efter att hafva
fullständigt ödelagt det område, som de sist lämnade. Sina vagnar,
innehållande deras kvinnor och barn, hade de i tid sändt till landets
norra gräns, där de voro utom all fara. Det skythiska kavalleriets
reträttlinje ledde i ostlig riktning till Tanaiïs, hvilken flod Skytherna
öfvergingo, tätt följde af Perserna. Slutligen framkom Dareios till
floden Oaros (Volga), där han gjorde halt, och vid hvars strand han
lät uppföra åtta stora kastell, hvilkas lämningar ännu voro att se
på Herodots tid. (En alldeles motsvarande episod skola vi återfinna
vid redogörelsen för Alexanders indiska fälttåg.) Sedan detta skett,
fortsatte Perserna marschen, men denna gång i motsatt riktning,
d. v. s. från öster till väster.
De lockades därvid af Skytherna att följa en nordligare väg
genom de landskap, som tillhörde desses grannfolk, Budiner,
Melanchlainer, Androphager och Neurer, hvilka vid fiendernas annalkande
förfärade flydde till de närliggande ödemarkerna. Endast
Agathyrserna, hvilka ju annars beskylldes för veklighet, mötte beväpnade vid
sin gräns och förklarade beslutsamt, att ingen, vare sig Skyth eller
Perser, finge beträda deras land.
Vid flera tillfällen hade Dareios inledt underhandlingar med
Skythernas höfdingar, hvilka dock blott förhalade tiden och roade
sig med att drifva gäck med den mäktige persiske konungen. Då
Dareios nämligen såsom tecken på deras undergifvenhet af dem
begärt jord och vatten, besvarade de konungens anhållan med att
skicka honom en fågel, en råtta, en groda och fem pilar. Dareios
tydde detta som ett gynnsamt tecken på sina motståndares
benägenhet att underkasta sig. Men en af konungens hofmän, den vise
GOBRYAS, lyckades göra det begripligt för konungen, att den rätta
förklaringen vore en helt annan. Skytherna hade med sin
symboliska sändning menat, att om icke Perserna kunde flyga som
fåglar, gömma sig i jorden som råttor, eller hålla sig i vattnet som
grodor, skulle de falla offer för Skythernas pilar.
Uppskrämd häraf, beslöt Dareios att afbryta det lönlösa
fälttåget och utan dröjsmål draga sig tillbaka till Donaubron. Herodot
berättar. att Dareios därvid användt följande krigslist. Han kvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
