Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herodots kännedom om Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 H. H. VON SCHWERIN
Murmeldjuren tillbringa ju också en del af året med att sofva. Däraf
har måhända det antagandet uppkommit, att en bestämd tid var
lämpligast för guldets insamlande. Bestodo dessa myrstackar faktiskt
af guldhaltiga jordmassor, är ju öfvergången lätt att kalla själfva
djuren, som uppfört desamma, »myror». Farorna, som voro
förknippade med guldets hämtande i följd af de bevakande djurens
vildhet, äro tillsatser, naturligtvis ämnade att afskräcka »obehöriga
personer» från att inlåta sig på detta guldsökeri.
För denna uppfattning tyckes dessutom den omständighet tala,
hvilken en engelsk forskare nyligen anfört, eller att man i vissa delar
af Thibet benämner guldet pippilika, hvilket lär betyda »myrguld».
Dock föreligger här möjligen en språklig missuppfattning af ungefär
samma slag som, i fall en företagsam utlänning skulle taga sig före
att tyda det svenska »myrmalm» såsom malm, hvilken frambragts
af myror.
Jämte guldets massvisa förekomst i Indien (hvilken uppfattning
för öfrigt beror på ett grundligt misstag) nämner Herodot »ullen,
som växer på träd», d. v. s. bomullen, af hvilken infödingarne
förfärdigade åtskilliga slags mycket använda tyger. Egendomligt nog
anför Herodot annars icke några andra af de många vidunderliga
historier, som längre fram allmänt gingo om Indien och som
säkerligen redan på hans tid voro i svang. Han talar för öfrigt icke
heller om elefanterna, detta lands mest karakteristiska djur, hvilkas
beskrifning därför aldrig saknas hos senare författare, eller om Indiens
elfenben och landets tillgång på ädla stenar.
I allmänna ordalag anför dock Herodot, att i Indien, liksom
äfven fallet var med jordens öfriga längst borta belägna land, funnos
de dyrbaraste produkter, som Medelhafsvärlden på hans tid kände,
och nämner dessutom, att den indiska djurvärldens såväl däggdjur
som fåglar uppnådde större dimensioner än annanstädes på jorden.
Den enda stad i Indien, hvilken Herodot omtalar, är
Kaspapyros eller Kaspatyros, som säges vara belägen i de guldsamlande
Paktyernas område. Stadens läge har icke kunnat bestämdt
fastställas (ändelsen pyros påminner annars tydligt om det indiska
pur = stad), men högst sannolikt är, att den varit belägen
någonstädes i Indos-flodbäckenets öfre del, sannolikt i Kabul-flodens dal.
Från denna stad, berättar Herodot, hade Greken SKYLAX från
Karyanda i Mindre Asien börjat sin expedition utför Indosfloden.
Skylax hade af den persiske storkonungen DAREIOS fått i uppdrag
att undersöka denna flod ända ned till dess mynning i Indiska
oceanen och därefter följa dennas kust till Röda hafvet. Denna
flottexpedition hade gått lyckligt, och på 30 månader hade Skylax
utfört konungens befallning. Den salunda förvärfvade kunskapen
om den västra delen af Indiska oceanen hade Dareios vetat
använda och haft stor nytta däraf vid sin snart därpå företagna
eröfring af Indien, säger Herodot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
