Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herodots kännedom om Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 H. H. VON SCHWERIN
»tiaren» på hufvudet, klädda i långbyxor, åtsittande brokiga rockar
och därofvanpå järnpansar med fjäll, liknande ett fiskskinns. Deras
vapen bestodo af flätade videsköldar, korta spjut, väldiga bågar med
tillhörande rörpilar i pilkoger och den vid högra sidan af gördeln
fästa dolken. Assyrierna hade förutom andra vapen linnepansar,
kopparhjälmar och järnbeslagna träklubbor. Baktrernas
hufvudvapen var den af rör förfärdigade pilbågen. Deras grannar Skytherna
utmärkte sig genom sina höga, spetsiga kaskar och egendomligt
formade dubbelyxor.
Inderna, som uppträdde i bomullsrockar, voro beväpnade med
båge och pilar af rör, under det att Kaspierna utmärkte sig genom
sina ludna slängkappor och sina egendomliga dolkar.
Sarangerna igenkändes på sin brokiga dräkt och sina höga
vattenstöflar. Särskildt uppseende väckte de krushårige afrikanske
Ethioperna (från öfre Nil), som buro lejon- och panterhudar hängande
öfver ena axeln och den nakna kroppen målad till hälften hvit, till
hälften röd. Deras vapen bestodo af ofantliga, af palmbladsstänglar
förfärdigade bågar, lansar, i spetsen försedda med antilophorn och
knotiga träklubbor.
De släthårige asiatiske Ethioperna skilde sig från alla andra
krigare genom sin sällsamma hjälm, förfärdigad af huden, som med
man och öron dragits af hufvudet på en häst; manen gjorde tjänst
som hjälmbuske, och de tvenne öronen voro styft uppåtriktade.
Till skyddsvapen använde de skinn af tranor i stället för sköldar.
Moskernas och Kolchiernas hjälmar voro af trä, under det att
Thrakernas bestodo af ett räfhufvud. Libyerna voro klädde i
djurskinn, deras vapen utgjordes af i spetsen brända trälansar.
(Atskilliga andra folkstammar anföras därjämte tillika med deras
beväpning och öfriga utrustning, hvilket allt har ett betydligt
etnografiskt intresse, men icke kan finna plats i denna framställning.)
Af särskild vikt är för öfrigt den skildring, Herodot lämnat oss
angående Persernas samhällsinstitutioner och sedvänjor. Det är
från denna det bekanta uttalandet är hämtadt, att den persiske
ynglingen endast hade tre ting att lära: rida, skjuta med båge och
tala sanning! Skamligast af allt ansågs att ljuga, därnäst att göra
skulder, ty »skulder locka till att ljuga».
Huru ofullständig än Herodots framställning af Främre Asiens
geografiska förhållanden än kan tyckas vara, så finnes dock särskildt
ett af hans meddelanden om därvarande landskap, som äger ett
alldeles ovanligt intresse. Vi mena hans beskrifning af den ytterst
viktiga kommunikationled, som förde genom hela Mindre Asien
och därifrån genom Syrien till nedre Tigris.
För betryggandet af sitt öfverherrskap öfver Väst-Asiens olika folk
anlade Perserna under DAREIOS HYSTASPIS »riksvägar» och instiftade
en »rikspost», som skulle sammanhålla deras vidtfamnande rikes
olika, från hvarandra så läångt aflägsna landsdelar. Den ojämförligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
