Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herodots kännedom om Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 125
mest betydande af dessa vägar var den s. k. »kungsvägen» från
Sardes till Susa, alltså från närheten af det Aigaiiska hafvet till
den persiske konungens hufvudresidens nära Persiska viken. Det
förstås af sig själf, att dylika vägar användes lika väl till
befordringen af trupper, speciellt rytteri och stridsvagnar, som till
forslandet af handelsvaror och resande. Man bör dock icke föreställa
sig dessa väganläggningar såsom synnerligen framstående tekniska
arbeten. Uppförandet af verkliga chausséer och fasta broar äfvensom
bortsprängandet af klippor torde endast mycket sällan hafva
förekommit. Det hufvudsakliga arbetet bestod säkerligen däri, att man
hjälpligt utjämnade marken, torrlade sumpigare ställen och byggde
lätta broar öfver smalare vattendrag samt upprättade färjeställen
vid bredare floder.
Dessa vägar uppsökte icke de folkrikaste orterna, tvärtom
höllo de sig ofta för tidsbesparingens skull på ett visst afstånd från
dessa. Däremot kringgingos mindre gifvande landskap, och vägen
kröktes afsiktligen för att beständigt hålla den inom fruktbara
områden. Speciellt undvekos sandiga, för flodöfversvämningar utsatta
slätter, och man inslog gärna de vägar, som förde genom det vid
foten af ett högre bergsystem belägna kulliga förlandet, där man
kunde vänta sig, att vattendragen voro lättare att öfverskrida än
längre ned på slätten, och där man icke i så hög grad var utsatt
för den tryckande sommarhettan.
Kungsvägen, för hvilken Herodot redogör, och om hvilken han
säger, att den till hela sin längd var dragen genom bebodda och
säkra trakter, var anlagd efter de här anförda principerna. Sålunda
undvek denna väg omsorgsfullt det mesopotamiska låglandet och
följde i stället en linje genom det östliga berglandet, där den höll
sig på en höjd mellan 200 och 500 meter öfver hafvet. (Vägen,
som följdes af Alexander, har också valts för den nya
»Bagdadjärnbanan».) Likaledes beskref dess sträckning i Mindre Asien en
stor båge mot norr för att undvika de i dettas centrala delar
belägna ödsliga trakterna och saltsjöarna.
Denna väg, hvars hela längd, säger Herodot, uppgår till 450
parasanger eller 13,500 stadier (2,419 km), brukade i vanliga fall
bekvämt tillryggaläggas på 90 dagar. Utåt hela denna vägsträcka
voro »kungliga stationer» anlagda på bestämda afstånd från
hvarandra. Här funnos för de resande afsedda härbärgen, omkring
hvilka trädgårdar och skuggiga lundar enligt persisk sed blifvit
anordnade. I det hela funnos 111 sådana hållplatser mellan Sardes
och Susa.
Herodots framställning, i den form den till oss framkommit,
innehåller emellertid åtskilliga fel och orimligheter. Men det har
dock varit möjligt att med ledning af hans redogörelse, i stora drag
åtminstone, rekonstruera den trafikled, som han omtalar.
Kungsvägen tyckes dock snart nog hafva förlorat sin betydelse; den an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
