Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten enligt Herodots framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 133
med tillhjälp af roddfartyg, ett förhållande som till fyllest
förklaras af farvattnets svåra beskaffenhet. En stor del af detta hafs.-
bäcken är nämligen uppfylld af för trafiken ytterst besvärliga
korallbildningar såväl utmed bägge kusterna som särskildt i det till
Indiska oceanen förande sundet, som Araberna tilldelat det bedröfliga
namnet Bab-el-Mandeb, d. v. s. »Tårarnas port», i följd af de faror,
för hvilka sjömännen här pläga utsättas.
Vi höra också, att Herodot haft reda på de härvarande
karakteristiska vindförhållandena. Under oktober—maj råda nordliga
vindar i Röda hafvets norra hälft, samtidigt med att sydliga
vindar blåsa i dess södra del. Den öfriga delen af året behärska
nordliga vindar detta haf i hela dess längd. Denna regelbundna,
om Indiens »monsunvindar» påminnande årliga växling mellan olika
vindsystem var särskildt under forntiden af största betydelse för
den lifliga mellanfolkliga handel och trafik, som Röda hafvet
redan då förmedlade mellan landen, belägna vid Indiska oceanen i
söder och vid Medelhafvet i norr. Så voro de i Röda hafvets norra
del året om rådande nordvindarna orsaken till, att de från Indiska
oceanen kommande fartygen icke ansågo det vara mödan värdt att
söka arbeta sig upp till Sues eller någon annan nordligt belägen
egyptisk hamn. Man föredrog i stället att lossa lasten i en af den
egyptiska östkustens sydligare hamnar, t. ex. det af Ptolemæerna
nyanlagda Berenike (nära vändkretsen), hvarifrån de dyrbara varorna
fördes landvägen till Koptos vid Nilen, strax nedanom Thebai, för
att sedan vidare forslas på floden.
Arabiska öknen mellan Nilen och Röda hafvet var redan tidigt
genomskuren af flera viktiga handelsvägar, hvilka Egyptens
härskare till skydd för karavanerna mot de rofgiriga ökenstammarna
försett med befästa vaktposter och storartade vattencisterner, s. k.
»hydreumer», af hvilka ansenliga lämningar ännu finnas kvar.
Betydelsen af dessa handelsvägar ökades ytterligare däraf, att detta genom
sina porfyr- och jaspisberg karakteriserade ökenland var mycket
mineralrikt. Sålunda hade här sedan äldsta tid betydligt med guld
vunnits, och smaragdgrufvorna vid Zilzilis hade länge utgjort en
rik inkomstkälla för Egyptens Faraoner.
Det rikhaltiga material, som Herodot lyckats insamla rörande
Nilfloden, säger han vara af tre slag: sådant, som han varit i
tillfälle att med egna ögon iakttaga under sin färd uppåt floden, vidare
det han fått erfara genom trovärdiga personer, och slutligen de
meddelanden, hvilka endast i form af dunkla rykten framkommit
till honom. Flodens källor, säger han, känner ingen, och alla, hos
hvilka han förfrågat sig, hade för honom oförbehållsamt erkänt
sin okunnighet rörande denna sak. Som ett alldeles misslyckadt
skämt uppfattar Herodot den uppgift, han erhållit af en
tempelskrifvare i staden Saïs. Denne hade nämligen berättat honom, att
ett bråddjup fanns i floden nära Syene och Elephantine mellan tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
