Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Libyen och dess folk enligt Herodot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 155
deras land.» Om Atlanterna säger han däremot, att de aldrig äta
något, som haft lif, och att de aldrig hafva drömmar.
Utrymmet tillåter icke att här omtala de upprepade försök,
som gjorts för att fastställa dessa två senare platsers geografiska
läge. Så mycket kan väl dock anses för gifvet, att talet om
Atlanternas oas på något sätt hänvisar oss till det väldiga
Atlasbergsysstemet, som uppfyller hela den del af det afrikanska
Medelhafsområdet, hvilken erhållit den ingalunda oäfna benämningen
»Mindre Afrika». Ingenting berättigar oss däremot att förutsätta
något sammanhang mellan Atlanternas här omtalade område och
Afrikas västligaste delar, belägna vid Atlantiska oceanen.
Herodot känner till namnet det »Atlantiska hafvet», ehuru han
endast en enda gång, och detta alldeles tillfälligt, nämner det vid
redogörelsen för sin uppfattning rörande förekomsten af ett haf vid
Afrikas sydspets. För honom är Atlas namnet på ett enstaka,
väldigt, kägelformigt berg med sin under alla årstider i molnen
försvinnande spets; infödingarne, tillägger han, sade, att det var
»himmelens pelare». Detta harmonierar fullkomligt med den grekiska
uppfattningen, att Atlasberget var en af himmelens »stödjepelare»
och alltså af samma slag som det heliga berget Meru, på hvilket
hela jorden enligt Hinduernas mening hvilade. Från allra första
början hade enligt de äldste grekiske poeternas uppfattning, sådan
den finnes t. ex. hos Homeros, Atlas icke varit ett »berg», utan
en »jätte», som i sin vård hade de pelare, hvilka höllo
himmelen och jorden åtskilda.
Herodot har synnerligen väl reda på de talrika folkstammar,
som bebo kustområdet mellan Egypten och Karthagos område längre
västerut, och med rätta anser han dem alla vara Libyer, de
nuvarande Berbernas oomtvistade stamfäder. Han har påtagligen
inhämtat en del af sina underrättelser från sina landsmän i Kyrenaika.
Likaledes kan det lätt låta tänka sig, att han personligen
sammanträffat med någon mera betydande libysk karavanförare eller
stamhöfding, som varit i tillfälle att lämna honom upplysningar om
befolkningen i den afrikanska kontinentens inre delar. Bland sina
sagesmän nämner Herodot äfven vid flera tillfällen Karthagerna.
Såsom en egendomlighet har blifvit anmärkt, att Herodot vid
sin framställning af Nord-Afrika icke närmare redogör för den
närbelägna, af Stora och Lilla Syrten bildade dubbelbuktens fysiska
beskaffenhet och de svårigheter, som i synnerhet under äldsta tid voro
förknippade med dess besegling. Forntidens författare öfverensstämma
annars däri, att de högligen öfverdrifva detta farvattens besvärligheter.
Enligt den då gängse uppfattningen var Syrten egentligen hvarken
land eller haf, utan snarare en obestämbar blandning af bägge dessa
clement. Sant är emellertid, att denna del af Medelhafvet är
verkligen farlig särskildt för mindre segelfartyg i följd af
låggrundheten, de talrika underhafsbankarna och bristen på hamnar. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
