Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Libyen och dess folk enligt Herodot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 157
mest typiske representanter. De bland desse ökenbor, som hafva en
svag konstitution, duka snart under för det lokala klimatet, men på
normala personer utöfvar öknens torra, ozonmättade luft ett förunderligt
gynnsamt inflytande. Det kan för öfrigt såsom en allmänt erkänd
sanning framhållas, att Sahara har att glädja sig åt ett af jordens
sundaste klimat. Herodot är däremot tveksam, huruvida hälsan
verkligen kunde befordras, därigenom att Libyerna på sina fyraåriga
barn läto bränna hufvudets och tinningens ådror med tillhjälp saf
antänd fårull. Vi veta för öfrigt. att en dylik kurmetod med
användande af eld ännu står i högt anseende hos åtskilliga såväl
afrikanska som asiatiska folk.
»Närmast Egypten bo Adymarchiderna, hvilkas bruk likna
Egyptiernas. Deras kvinnor, som bära kopparringar om vristerna,
hafva en yppig hårväxt, hvilken tjänar som tillhåll för löss. Biter
ett af dessa kryp dem, så betala de lika mot lika, fasttagąa det lilla
djuret, gifva det ett bett och kasta det sedan ifrån sig.» (Åtskilliga
andra naturfolk nöja sig som bekant icke härmed, utan förtära dessa
sina små vedersakare.)
Det förefaller helt naturligt, att de gamle Libyerna, liksom nu
är fallet med Berberna, högligen besvärades af ohyra, då man
besinnar, att detta folks representanter städse omsorgsfullt undvikit
att tvätta sig. Detta bruk betingas både af sparsamheten och
klokheten. Vatten är det ondt om i öknen, och man har snart kommit
under fund med, att smutsskiktet utgör ett mycket verksamt skydd
för kroppen. Att Adymarchidernas konung enligt Herodot hade
rättighet att tillägna sig alla infödda kvinnor, påminner bland
annat om medeltidens feodalrätt i vissa europeiska land.
Inlandet bakom Kyrenes af grekiska kolonier upptagna område
bebos af Giligammer och Asbyster, som äro särskildt skicklige i
att köra med fyra hästar. I Giligammernas område börjar, säger
Herodot, förekomsten af den under forntiden världsberömda
»silphionväxten». Det var till stor del denna planta Kyrene hade att tacka
för sin blomstrande handel, ty den växte endast på ett begränsadt
område i Kyrenaika. Det är därför lätt förklarligt, att Kyrene på
sina mynt har en afbildning af denna växt.
Saften af silphions stjälk och rötter betraktades under
forntiden som ett universalmedel, hvilket hjälpte mot lungsot, alla slags
febrar, vattensot, reumatism, ögonsjukdomar m. m. Det hindrade
hårets affallande samt användes med fördel mot liktornar och till
gurgling. Rötterna betraktades som en läckerhet, jämförlig med
tryffel och champinjoner, och brukades som krydda till maten. Intet
under att plantan uppvägdes med guld och omsorgsfullt skyddades
emot boskapshjordarna, hvilka voro mycket lystna därefter.
Också tillskref man silphionväxten ett öfvernaturligt ursprung.
Det berättades, att den för första gången skjutit upp ur jorden efter
ett egendomligt klibbigt regn, som fallit i Kyrenaika i början af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
