Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byzantinska riket och Ost-Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 H. H. VON SCHWERIN
att minska de kurscrande myntens lödighet och alltså införa
»kreditmynt», mindre värda, än stämpeln utvisade. Detta bidrog naturligtvis
i sin ordning att högst menligt inverka på handeln och
varuomsättningen inom riket.
Det Västromerska riket hade omsider dukat under för de
germanska folkstammarnas anlopp. Däremot hade den östliga eller
byzantinska rikshalfvan lyckats, ehuru med knapp nöd, hålla sig
uppe, tack vare sin hufvudstads utomordentliga läge och sin
oförlikneliga statskonst, hvilken fördröjde dess slutliga undergång i ännu
1000 år.
Men Byzantion, arftagaren af det gamla Romerska riket i dess
helhet, hade äfven öfvertagit dettas strider. Detta gjorde sig tydligtvis
framför allt gällande i fråga om dess östliga grannar. De turanske
Parthernas ryttarfolk, som af ålder behärskat den centralasiatiska
sidenkaravanvägen, hade i början af 3:dje århundradet e. Kr.
efterföljts af det »nypersiska rikets» Sassanider, hvilka strax visade sig
vara lika oförsonlige fiender till det Byzantinska riket, som någonsin
deras föregångare varit för Romarne alltsedan republikens dagar.
Efter behag afskuro Sassaniderna Östromarne från allt deltagande
i den lönande sidenhandeln, eller också tvingade de dem att betala
oskäliga pris för de från Indien och China genom Persien
transiterande varorna.
Det måste dock erkännas, att det Östromerska rikets härskare
icke utan yidare funno sig i detta förhållande. Tvärtom gjorde de
upprepade gånger energiska försök att häri åstadkomma ändring.
Under kejsare JUSTINIANOS 527—565 e. Kr. inträffade en formlig
»sidenkris» i Europa. Priset på silket hade nu genom Persernas
godtycke uppdrifvits till en förut okänd höjd. Ställningen förvärrades
ytterligare, därigenom att Sassaniderna själfve börjat lägga sig vinn
om sidenfabrikationen.
Justinianos var emellertid själf orsaken därtil. Han hade
nämligen genom sitt okloka gynnande af Konstantinopels
sidenfabriker ruinerat de feniciska städerna Tyros’ och Berytos’
urgamla sidenindustri. Dessa städers brödlöse arbetare flyttade nu
öfver till Persien för att där under gynnsammare villkor bedrifva
sitt gamla yrke.
Detta missgrepp var det nu för sent att ändra, och Justinianos
beslöt därför att göra ett försök att hämta sidenet sjövägen direkt
från Indiens hamnar. Öfver den gamla sjöförbindelsen mellan Egypten
och Indien måste därför kejsaren fritt förfoga. För detta ändamål
slöt Justinianos förbund med den kristne konungen af Ethiopien
eller Abessinien, som vid denna tid behärskade Röda hafvet.
Ofverenskommelsen gick ut på, att denne skulle sända sina skepp
till Indien för att där inköpa sidenet. På detta sätt skulle alla
dyrbara mellanhänder kunna undvaras. Man tänkte sig dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
