Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byzantinska riket och Ost-Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 H. H. VON SCHWERIN
vackert hette, »odla vänskapen med Romarne och på dem öfverföra
silkeshandeln».
Justinianos var då redan död, men hans efterföljare JUSTINOS,
som klart insåg den fördel han kunde hafva af att stå på vänskaplig
fot med motståndarne till det Östromerska rikets arffiender, Perserna,
skyndade sig att afsluta ett fördrag med de turkiske sändemännen. I
öfverensstämmelse härmed afgick redan samma år en expedition
ifrån Konstantinopel till Samarkand under anförande af en romersk
ämbetsman, benämnd ZEMARCHOS, som af kejsaren bl. a. fått i
uppdrag att ledsaga de turkiska sändebuden tillbaka till deras land.
Vägen togs om Kertsch på Krim samt vidare öfver Volgaslätten
och den turanska steppen. Vid ankomsten till Sogdianas gräns
nödgades de resande enligt turkisk sed undergå en högtidlig
reningsprocess. Zemarchos tvingades sålunda att gå genom en flammande
eld, och ambassadens packning underkastades ett slags desinficiering
under utförande af egendomliga ceremonier, till hvilka bl. a. hörde
klockringning och brännande af rökelse m. m. Först sedan dessa
försiktighetsmått blifvit vidtagna, ansågos de romerske sändebuden
kunna erhålla tillträde till Dizabulos’ hofläger, som var förlagdt till
en skyddad dalsänka i Aktagbergen, troligen i närheten af den stora
fjällsjön Issyk-Kul.
Zemarchos emottogs af den turkiske stor-khanen, sittande på sin
praktfulla, på fyra gyllene påfåglar hvilande tron i ett rikt
silkebehängdt tält. Hans rika förråd af guld och silfverkärl, hans dräkter
af det dyrbaraste blommiga siden, men framför allt hans och hans
hofmäns högt uppdrifna förmåga att dricka »en berusande dryck,
som ej var vin» (den af jäst stomjölk beredda s. k. »kumisen»)
gjorde ett djupt intryck på sändemännen. Den romerske
ambassadören omtalar äfven åtskilliga andra af desse Turkars bruk. De
bodde i på hjul stående tält och höllo massor af cirkassiska
slafvinnor, hvilka de bl. a. använde såsom skänker till högtstående
personer, hvilkas vänskap de önskade vinna.
Kort därefter fingo sändebuden beledsaga Dizabulos på ett tåg,
som han företog emot Persien. Vid framkomsten till platsen Talas
vid Jaxartes skilde sig dock Turkarne från Romarne, som under
stora hedersbetygelser returnerades till Konstantinopel, ledsagade
af en ny turkisk ambassad. Zemarchos följde Jaxartes till
Aralsjön, utmed hvilken han färdades under tolf dagar, hvarefter färden
fortsattes genom Kaspiska steppen, hvars floder Emba, Ural och
Volga öfverskredos. Vid Kubanfloden försökte Perserna förgäfves
att hejda de resande. Sedan Kaukasos lyckligt öfverskridits, togs
vägen om Trebizonde vid Svarta hafvet, och snart därefter nåddes
Konstantinopel, där Zemarchos med jubel emottogs af befolkningen.
Under de 12 år, som den turkiska alliansen räckte, tycktes den
anförda nordkaspiska handelsvägen flitigt hafva användts. Men
misshälligheter utbröto snart därefter mellan Turkarne och Romarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
