Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mongolernas ankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 H. H. VON SCHWERIN
att till generalståthållare i China utnämna sin broder, den sedermera
så ryktbare KUBLAI-KHAN.
Denne fullbordade eröfringen af Chinas västliga provinser och
sträckte sina eröfringståg i söder ända till Tonking och Cochin-China.
Sedan Mongolerna sålunda definitivt dragit sig tillbaka från
Europa, där de hufvudsakligen nöjde sig med att utkräfva skatt af
Ryssarne, ändrades snart nog Västerlandets uppfattning af Mongolerna
i väsentlig grad. Den första skräcken var öfver. Ryktena, att
Mongolerna i verkligheten voro kristne och att de förde ett kors
i sina fanor, hade visserligen visat sig vara osanna. Men långt ifrån
att misströsta började nu Europas makthafvande att förbereda
Mongolernas omvändelse till den kristna läran.
Utsikterna till en lycklig utgång på detta företag voro till en
början ingalunda obetydliga. Sålunda lämnade Mangu-khan i likhet
med sina stamfränder städse prof på den mest vidtgående
frisinthet eller kanske rättare likgiltighet i allt, som rörde
religionsfrågor. Särskildt de kristne intogo en gynnad ställning vid hans
hof. Men de småsinta tvistigheterna mellan armenier, nestorianer
och katoliker, som stor-khanen ständigt var i tillfälle att bevittna,
bidrogo naturligtvis att öka hans ovisshet om, hvilken religion
egentligen var den rätta.
Genom sin brist på energi och sammanhållning försummade
den västerländska världen detta gynnsamma tillfälle att vinna
åtminstone den mongoliska dynastien för kristendomen. Hvilken
storartad triumf för kyrkan skulle icke detta hafva varit! Huru helt
olika och gynnsammare skulle icke världshistorien härefter kunnat
gestalta sig!
De kristnes och Mongolernas gemensamma ovilja mot
nuhammedanerna utgjorde dessutom en tillräckligt fast grundval att bygga
på, och förhoppningarna stego ännu ytterligare, när den kristna
världen blifvit vittne till Mongolernas förstörande af den islamitiska
världens hufvudstad, Bagdad.
MANGU afled 1249 e. Kr., och alla de förnämste mongoliske
härförarne anträdde nu den långa färden till Karakorum för att där
deltaga i valet af ny härskare. Aret därpå utsågs Kublai till stor-khan.
Men det löst sammanfogade mongoliska storrikets förfall hade
redan börjat, och en mängd asiatiska nationalstater under
mongoliske härskare uppstodo snart af dess förra provinser. Genom
Kublais val till öfverhäryskare hade världsrikets tyngdpunkt blifvit
förflyttad österut. Endast till namnet var han alla Mongolers
öfverherre, under det att han i verkligheten härskade blott öfver
China och angränsande delar af Hög-Asien.
Besittningarna i Främre Asien tillföllo hans broder HULAGU.
I Kiptschak härskade Batus afkomlingar. En annan mongolisk
dynasti hade slagit sig ned i Turkestan och bildat riket Dschagatai
på ömse sidor om Pamirhögslätten. I det östliga hufvudriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
