Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carpinis resa till Karakorum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 347
ehuru förgäfves, underhandlingar om häfvandet af den bedröfliga
schism, som redan under århundraden söndrat den heliga
allmänneliga kyrkan i två mot hvarandra fientliga kyrkosamfund, det
grekiska och det latinska, och hvilken påfven i Rom naturligtvis ej
kunde annat än högligen beklaga.
Inlät sig den ryske fursten icke på religiösa koncessioner, så
stod han däremot gärna till tjänst med råd i och för den
stundande resan. Sålunda varnade han Carpini för Tartarernas
roflystnad, på samma gång som han föranstaltade, att denne rikligen
försåg sig med skinn af bäfver och gräfling samt andra pälsverk,
hvilka gällde såsom mynt i de angränsande trakterna, och som voro
afsedda till skänker åt därvarande mongoliske furstar.
Färden ställdes nu till Kiev, Ryssarnes heliga stad, som
några år förut blifvit i grund förstörd af Batu. Af en tatarhöfding
erhöll Carpini rådet att här kvarlämna sina europeiska hästar och
i stället förse sig med inhemska djur, hvilka själfva förmådde att
framleta det under snön befintliga gräset, det enda foder, som vid
vintertid kunde fås i det närbelägna Tartariet. Nu gick färden
först söderut längs den isbelagda DNJEPRfloden till dennas berömda
poroger eller vattenfall och därpå österut till VOLGA genom den
snöhöljda sydryska steppen, som innehades af det turkiska
nomadfolket Komanerna. Resan var synnerligen besvärlig. Man red i
sträckt traf från morgon till afton och stundom äfven en del af
natten. Hästarna ombyttes tre till fyra gånger om dagen.
Af sina ryske ledsagare lärde Carpini känna det slaviska
namnet på detta områdes tre mycket fiskrika, stora floder, Dnjepr,
Don och Volga. Genom ett förklarligt misstag hade emellertid
Carpini fått för sig, att dessa tre jämte den fjärde, Jaik, nuv.
Uralfloden, utmynnade i det »Stora hafvet» eller Greklands haf, vid hvars
ingång Konstantinopel var beläget. Carpini, i likhet med många
andra resande, sammanslår alltså Svarta hafvet med Asovska sjön
och Kaspiska hafvet till ett enda bäcken.
Efter otaliga vedermödor framkom expeditionen omsider den
4 april till Volgafloden, helt nära dess mynning, där BATU
uppslagit sitt läger. Det var denne mäktige Mongolfurste, sonson till
själfve de store Tchingis-Khan, som några år förut eröfrat Ryssland
och Ungern samt för tillfället härskade öfver riket KIPTSCHAK,
hvilket omfattade allt land mellan Uralfloden och Dnjepr. Själf
erkände han dock som sin öfverherre den i Karakorum residerande
stor-khanen.
Som ett oeftergifligt villkor för att erhålla företräde hos Batu
fordrades en för de påfliga sändebudens finkänslighet sårande
ceremoni. Denna bestod däri, att desse, hvilka i sin egenskap af kristne
ansågos vara orene, nödgades först gå midt emellan två helt nära
hvarandra upptända hbål, innan de fingo framträda inför den
stormäktige fursten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
