Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rubrucks resa till världens östligaste delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 361
nar jag Eder under vägen åt edert eget öde.» Rubruck svarade
jakande.
Dagen därpå försåg denne Tartar hvardera af de resande med
en fårskinnströja, benkläder af samma slag, strumpor af filt och
tartariska skodon, jämte en stor fårskinnskappa, hvarpå uppbrottet
strax skedde. Efter 12 dagar öfverskreds den stora floden Jagag
(Ural), och färden fortsattes såsom förut i ostlig riktning. Kölden
var ihållande, och de utmattade hästarna, som knappast förmådde
bära de resande, måste framdrifvas med hugg och slag. Endast
Kulaner.
med yttersta möda kunde den stackars Rubruck och hans
följeslagare uthärda dessa ansträngningar. Den föda, som bestods, var
dessutom otillräcklig, och Tartarerna visade särskildt i början
främlingarne en stor ringaktning.
Den 31 oktober ändrade karavanen kurs, och efter åtta dagars
resa i sydlig riktning genom ett ödsligt landskap såg man höga
berg resa sig i fjärran, hvilka Rubruck trodde vara Kaukasos,
som vid denna tid ansågs vara en väldig bergskedja, sträckande sig
från Mindre Asien österut genom hela den asiatiska kontinenten.
Under denna del af resan sågos stora flockar kulaner eller
vildåsnor. Rubrucks följeslagare sökte förgäfves få tag i några af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
