Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rubrucks resa till världens östligaste delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 363
som Västerlandets okunnige munkar, hvilka icke förstodo latin.»
(Det är lustigt nog att konstatera, att Rubruck aldrig försummar
något tillfälle att hacka på Nestorianerna och tala illa om desse
sina religionskonkurrenter.) Därtill kom, säger Rubruck, att
Nestorianerna voro elaka personer, som idkade månggifte och voro
hemfallne åt dryckenskap och andra laster.
Den 26 december framkommo de resande till en stor slätt,
som på långt håll liknade ett haf, och dagen efter fick man
storkhanens tältläger i sikte. Vid framkomsten till detta inkvarterades
de resande och erhöllo risvin, som var tappadt på långhalsade flaskor
och hvilket starkt påminte Rubruck, som tycktes hafva varit en
framstående kännare på detta område, om det bästa vinet från
Auzxzxerre. De resande tillfrågades nu om ändamålet med sin resa
och fingo redogöra för, huruledes de haft bref från franske konungen
LUDVIG till SARTACH, som han trott vara kristen, och att Sartach
skickat sändebuden till BATU, hvilken i sin ordning hänvisat dem
till MANGU. (Det byråkratiska väsendet tyckes hafva blomstrat
äfven i Mongolernas land!)
Slutligen gick audiensen af stapeln i ett palats, som tillhörde
en kristen kvinna, för hvilken Mangu hyste stor kärlek och som
han tagit till hustru. Mangu tycktes vara 45 år, han var
medelhög och hade »en något platt näsa». Stor-khanen frågade allra
först främlingarne, hvad de önskade dricka, och hvilken af de fyra
olika drycker, som voro framsatta i audienssalen, de föredrogo.
Motvilligt drack Rubruck litet risvin. Därefter inburos några
jaktfalkar, hvilkå stor-khanen tog på sin hand och betraktade
en stund med välbehag.
Sedan denna ceremoni väl var undanstökad, tillsades Rubruck
att tala. Det visade sig då, att de resandes tolk var starkt
berusad, så att »samtalet» däraf fick en rätt osammanhängande prägel,
i synnerhet som icke heller stor-khanen själf (som det föreföll
Rubruck) tycktes vara riktigt nykter. Den högtidliga ceremonien
afslutades dock utan att något vidare missöde inträffade.
Mycket betecknande är hvad Rubruck meddelar om de
personer af olika nationaliteter, hvilka han träffade vid det
mongoliska hofvet. Förutom Ungrare, Ryssar, Greker och Tyskar
funnos där en fransk dam från Metz och den franske guldsmeden
BOUCHER från Paris. Denne senare hade länge varit sysselsatt
med att för stor-khanens räkning förfärdiga ett ståtligt mekaniskt
konstverk, i form af ett stort silfverträd, ur hvilket allahanda
drycker framrunno, samtidigt med att en i trädets topp stående
automatisk ängel gaf ljudliga signaler med sin basun.
Trots de väldiga afstånden, som skilde Karakorum från Europa,
hade alla dessa människor funnit vägen ditut.
Af mera tragisk art är Rubrucks beskrifning på, huru
medlemmarna af Mangus familj deltogo i den nestorianska gudstjänsten(?).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
