Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kublai-Khan och chineserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 H. H. VON SCHWERIN
däremot betydligt underskattad, och i verkligheten kunde man på
en tid, då »Nya världen» ännu icke var känd med rätta kalla
Jangtsekiang för jordens största flod.) Kian flöt genom 16 provinser,
och vid dess stränder voro mer än 200 stora städer belägna,
förutom mindre orter, hvilka alla idkade en liflig skeppsfart. En af
stor-khanens tullkontrollörer hade beräknat, att 200,000 däckade
lastfartyg årligen gingo uppför floden (de nedgående voro icke
inberäknade i denna siffra). I den nära dess mynning belägna, icke
särdeles stora staden Sinjus hamn hade Polo på en gång räknat
15,000 (1) af dessa fartyg. Intet under, att handeln var ofantlig,
och stor-khanens inkomster, tillägger Polo, stodo också i förhållande
därtill.
Polo söker ytterligare att gifva sina läsare ett begrepp om
Chinas ofantliga handels värde genom att nämna, att ensamt till
Peking infördes hvarje dag mer än 1,000 lass silke.
Men det, som Polo icke utan orsak betraktade såsom det
obegripligaste af allt, hvad han i dessa trakter fått skåda, var
papperspenningarna eller sedelmynten. Stor-khanen säges besitta »de
vises sten», emedan han kan göra penningar på sätt, som här
beskrifves: Af mullbärsträdets bark bereddes ett slags svart papper,
som sönderskars i stycken af växlande storlek. De olika styckena
representerade olika värden, försågos med särskildt därtill förordnade
ämbetsmäns namnteckning och erhöllo till slut ett rödt aftryck af
det kejserliga sigillet (förfalskning af dessa märken straffades med
döden!). Dessa pappersmynt voro nu lika goda som äkta mynt af
guld och silfver, och khanen lät hvarje år utfärda en stor mängd
af dessa sedlar, som icke kostade honom själf något.
Med dessa papperslappar betalade han samtliga sina utgifter i
alla sina konungariken, provinser och land. Ingen vågade vid
dödsstraff vägra emottaga dessa pengar, som därför voro i omlopp
i hela riket. Flera gånger årligen utgick en uppmaning till dem,
som ägde guld, silfver, ädelstenar eller pärlor, att föra desamma
till myntverket i Peking, där de fingo utmärkt väl betaldt för sina
ägodelar, ehuru blott i pappersmynt. Men om å andra sidan en
adelsman eller någon annan behöfde ädla metaller, pärlor eller
ädelstenar till smycken eller dylikt, kunde han på myntverket för dessa
papperspenningar köpa så myckgt han ville hafva. På detta sätt
kom det sig, säger Polo, att stor-khanen hade flera skatter än alla
konungar i världen. —
Den venctianske handelsmannen har tydligen trots sitt
medfödda finansiella skarpsinne ej förmått fatta själfva den princip,
på hvilken pappersmyntsystemet grundar sig. Det har sålunda
undgått honom; att Kublai, huru mäktig han än var, icke skulle
kunnat fortsätta med utgifvandet af banknoter, såvida icke den
kejserliga skattkammaren innehållit ungefär motsvarande valuta i ädla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
