Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - RÄGGLER Å PASCHASER - Boka numra två - Når ja fridd te Anna Lek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅR JA FRIDD TE ANNA LEK.
De va e lang ti ja int veli lägg två torkate strå i
kors för e jäntsmöle mer, för ja töckt dä bar ble
smälek tå’t.
Men manfolk ä manfolk, å utta kvennfölk kan en
int li sä på jola. Ja ble söm uroli i kroppen tå te gå
emsammen utta jäntfölj.
Da va dä e ti ja köm te ha min väg förbi Lekens
torp — han va seldat, Leken — å iblann feck’a se
ett skymten tå Anna, dotra hans, når ho geck te laggårn
för te ställ mä konna äll bål öt källa ätter vatten. Dä
va e grann jänt, ska ja säj er. Ho va bli i yga å dä
va ett sving i’a når ho geck, satt dä va söm ett
seglande skepp.
Vi hadd int tal mö mä hörann ut i bögda, å allri
kom dä te, att ja kom te stann å tal mä’a, når ja geck
öm. För ja va jäntsky den tia. Men glaninga kunn ja
int lätt var. Ja glan öt jänta å jänta glan igän, satt de
ble änn söm e maskpi mälla oss i all fall. D’ä mäst i
yga käleken setter å d’ä mä döm en sier iffrå, att en
ä gla i hörann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
