Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindbergs lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs ”Mjältsjukan”, förefaller den senare något
deklamatorisk, utan att därför sakna en bakgrund av djupa
lidanden — dessutom storartad i gestaltning. Den
förnämsta skillnaden mellan de bägge svårmodsdikterna
torde vara att Strindbergs är mera enkelt okonstlad,
Tegnérs mera storartat praktfull.
Ännu mörkare kastar tungsinnet sin skugga över
skildringen längre fram. Vandraren har omsider
återfunnit sitt forna hem.
Bland palatsen ett gammalt ruckel
ligger skumt i en enslig gränd
som bland resar en liten puckel
gömmer sig att icke bli känd.
Han ser in genom fönstret och försjunker i minnen
om hur„ allting såg ut där inne — tavlorna, böckerna,
skrivbordet. Och vid skrivbordet sitter en man och skriver
med skälvande hand.
Men där ligga de tomma bladen,
långa, vita som lärft på blek,
bläcket lämnar ej spår på raden,
pennan löper synbart på lek.
Nej, han skriver, han tror sig skriva,
se, nu lyfter han handen opp
liksom ville han tanken giva
ordets levande luftiga kropp.
I sitt bläckhorn han ivrigt doppar —
se, nu vänder han ansiktet till —
dödmans Ögon stora som koppar
stirra mörkt som en enda pupill,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
