Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Killebukken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon helt troskyldigt. Duggvaadt graess er laekkert, ikke
sandt?
— Jag åt inte gräs, jag botaniserade, svarade jag
förargad.
— Aa saa naa da, De er botanikere! Alle svenskere ere
botanikere! Da maa De virkelig vaere saa inderligt snild
og sie mig, hvad dette skal vaere! Hon tog en växt vid
vägkanten och höll den framför näsan på mig. Jag tyckte
den var lik hundkäx, men den var lik andra växter också,
så att jag var ganska villrådig.
— Det är visst An— det är visst Antriscus sylvestris!
stammade jag.
*— Tusind tak. Hvor morsomt det maa vaere at vaere
saa kyndig i videnskaberne! sade fröken Aagot
beundrande, men det lyste något besynnerligt i ögonen på henne.
Kanske hade hon genomskådat min okunnighet och gjorde
narr av mig?
— Naar nu overlaerer Hansen kommer hidud til
s0n-dag, fortsatte hon, saa skal jeg forbause ham med denne
her blomstren!
— Nej, för all del, fröken Aagot, gör inte det! Jag
vet inte om ...
— Aa, De ved nok! Hvorledes var det nu —
An-triscis ___
Jag var ganska förlägen. Inte för allt i världen ville
jag att overlaerer Hansen, som gick här och slog sina
krokar för fröken Aagot, skulle triumfera över milt
charlalaneri i botaniken. Han var nog man att göra ett
nummer av det.
Dålig början det här, tänkte jag — men det blir väl
bättre, när vi komma i bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
