Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Killebukken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det blev icke bättre, när vi kommo i bergen, ty
vi hade icke gått länge, när vi på en uppskjutande
klippavsats fingo se killebukken. Han stod där med högrest
huvud och såg ovanligt triumferande ut.
— Killebukken! Killebukken! Kom han, killebukken
min! ropade fröken Aagot.
— Ah, låt det eländiga kreaturet vara, började jag,
men killebukken var redan nere. Han fick sitt sedvanliga
ryck i skägget, och därefter fortsatte vi vandringen med
killebukken i hälarne.
Nu måste jag emellertid nämna en egendomlighet,
varmed jag är bekajad. Det må vara en atavism från någon
hundbiten förfader eller ha sin grund i några
hemlighetsfulla naturlagar, vilka jag icke känner — nog av, jag
gripes av en besynnerlig, nervös oro, när jag vet att en
hund kommer springande efter mig.
Samma egendomliga känsla kände jag nu, fastän det
icke var en hund, utan en killebuk. Det kröp i mig här
och var, och jag kunde icke låta bli att då och då kasta en
hastig blick över axeln för att se vad den behornade
varelsen tog sig till.
Han såg jämförelsevis lugn ut, men hade ful uppsyn.
Mot min vilja kände jag en viss lust att påskynda stegen,
så att jag finge fröken Aagot mellan mig och honom.
— De skal ikke vaere red — killebukken stanges aldrig,
om ikke paa leg, sade fröken Aagot.
— Rädd! Inte är jag rädd för den där! Jag tycker
bara, att det är obehagligt att sällskapa med djur. För
resten, om jag får tala rent ut, så tycker jag inte han
doftar så särdeles väl!
Puff! Puff! Puff! Killebukken var över mig. Jag tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
